Sländor i öringvatten del 17.

Slamsländan
- flugfiskarens förbannelse?
Av Kenneth Boström och Tommy Bengtsson

När öringen vakar på slamsländor (Caenis) är den mycket svårflirtad. Många flugfiskare menar att slamsländorna pga sin storlek - de flesta är endast 3-5 mm långa - inte har någon betydelse för flugfisket. De har därför fått benämningen "Angler's Curse" (fiskarens förbannelse), men riktigt så illa är det inte och kanske detta uttryck hellre borde reserveras för taggtrådsstängsel, som G E M Skues en gång föreslog.

  De flesta flugfiskare har förmodligen någon gång stött på slamsländor, som finns både i strömmande vatten och sjöar. När de på morgonen eller kvällen kläcks blir det hög aktivitet på fisken. Efter kläckningen, som går mycket fort, flyger de upp och sätter sig på buskar och träd. Ofta hamnar de på kläderna och flugfiskaren sitter på första parkett för att se hur de ömsar hud och förvandlas till spinners. Detta sker kort efter att de landat. Till skillnad från andra dagsländor, som sitter kvar och torkar en bra stund, kan slamsländorna nästan genast flyga ut i sin parningsdans. Kvar på kläderna blir den tunna dun-huden. Om någon art verkligen gör skäl för benämningen dagsländor, så är det slamsländorna, vilka som vuxna endast lever några timmar.

  Efter parningen lägger honan sig i vattenytan med utslagna vingar och svänger med bakkroppen samtidigt som äggen pressas ut. De blir ett lätt byte för fisken som i sjöar och dammar lojt simmar omkring, strax under ytan, och suger dem i sig. Sländorna förekommer i stort antal och det är tätt mellan vaken. Detta vaktbeteende - de täta vaken uppvisar även fisken i strömmande vatten.

Slamsländenymf (C. rubusta) i sprit

  Inte helt hopplöst

  Det är svårt att vara framgångsrik under dessa förhållanden, därav rubriken, men inte helt hopplöst. Vi har fiskat med två olika imitationer av de äggläggande honorna och funnit att båda duger att lura öring med. Den ena är en parachute-fluga med Preben Torp Jacobsen som upphovsman och den andra är en poly-fluga av eget patent.

  Egentligen skulle vi använda mycket små krokar, med uppåtvinklad ögla, för att gapet ska bli så stort som möjligt, eller ännu hellre kortskaftade krokar med stort gap, t ex Geoffrey Bucknalls Dry Fly Hook eller Viellard-Migeon & Cie's no 9288 - amerikanarna använder krok 24 och mindre. Prebens fluga, som heter Grey Duster - bland hans vänner har den fått smeknamnet Parachuting Badger - binds på 16-18-krok med kort skaft! Kroppen består av dubbad ljus kaninull. Hacklet, en ljus fjäder från Bagder hane med smalt, svart band i centrum, lindas runt en fjäderstråle som sedan viks ned och binds in. Trots den relativt stora kroken är flugan mycket bra. Genom hackelkonstruktionen och avsaknaden av vinge blir flugan trots allt liten i omfång och ändå lättkrokad.

  Vår egen imitation är helt i polypropylen. Den är mycket lätt att binda och behöver ingen närmare beskrivning - bilden och bindmönstret ger säkert tillräcklig vägledning.

  Även denna fluga har vi funnit effektiv, vilket då det gäller fiske på öring som äter slamsländor, endast innebär att det har fångats fisk på den några gånger.

Intresset för insektsfotografering har vuxit alltmer. Peter Bryder, Lund, har tagit denna fina bild av en slamslända som ömsar hud till spinner

  Tandemflugan

  Ett gammalt patent då det gäller slamsländeimitationer är tandemflugan. På lite större krok (omkring 14) binds två sländor så att det ena hacklet binds vid krokböjen och det andra mitt på kroken. Vi har själva inte haft några större framgångar med detta mönster och sätter därför ett frågetecken för flugan.

  I Sverige finns 5 slamsländearter och en annan dagslända som är mycket snarlik (Brachycerus harrisellus). Den är emellertid mycket sällsynt och endast känd från ett par åar i Götaland. Endast en slamslända finns i de norra delarna av landet (C. horaria).

  Vi har gett slamsländorna sitt namn därför att nymferna lever på bottnar med slam och dy. Larverna är täckta med tunna hår som slam och alger fastnar i. Detta ger dem ett gott kamouflage och då de dessutom är ganska orörliga är det svårt att upptäcka dem. Andra gälparet är mycket stort. Det täcker de övriga gälparen samtidigt som det är i rörelse och förser de andra gälarna med en vattenström.

  Fiske med nymfimitation är mycket svårt och de gånger vi tagit fisk var intrycket att det berodde på tillfälligheter. I sjöar och dammar har vi ibland fiskat med en nymf av fasanstjärtfibrer på krok 16-18. Sedan vingsäcken bundits in lämnar vi några fibrer att sticka ut bakåt och klipper sedan av dem så att de blir någon mm långa.

  Reta fisken

  Det är speciellt svårt att vara framgångsrik när öringen vakar på slamsländor i sjöar. Fisken simmar lite hit och dit och vakar med täta vak. Både öring och regnbåge uppvisar detta beteende. Förutom att det är svårt att lista ut vart fisken är på väg, finns det så mycket naturliga sländor på vattenytan att flugan helt försvinner i mängden. Vid sådana tillfällen föds tanken, att nu ska jag sätta på något stort och reta fisken att ta.

  Idén förstärks av att vi, då och då, hör ett kraftigt plask lite längre ut. Vi tänker på det nattsländefiske som var så framgångsrikt en timma tidigare och binder en torr nattslända på tafsen. Ska den ligga stilla, spent i vattenytan eller tas hem försiktigt? Hur vi än gör får vi ingen fisk. Får vi tillfälligtvis en fisk blir vi inte mycket klokare av det. Framgångarna är för få för att bilden av den rätta taktiken ska få tydliga konturer.

  Slamsländan kännetecknas

  Som nymf av:
1. Medellånga, glest behårade stjärtspröt, ca 2/3 av kroppens längd.
2. Andra gälparet utformat som ett stort lock som täcker de övriga gälarna.
3. Liten, 3-6 mm lång (en art ca 8 mm lång)

  Som vingad insekt av:
1. Tre stjärtspröt.
2. Saknar bakvingar, framvingarna mycket breda.
3. Liten, 3-5 mm lång (en art ca 7 mm) (även Brachycercus harrisellus faller under denna beskrivning)

  Bindmönster

Prebens Grey Duster parachute eller Parachuting Badger

Preben Torp Jacobsens Grey Duster parachute
som lurat åtskilliga öringar i de jylländska åarna.

Krok: 16-18
Bindtråd: brun
Hackel: Bagder hanhackel - klart ljust med en smal, helt svart teckning längs fjäderskaftet
Kropp: ljus ull från vildkanin

Vår egen imitation av "spent spinner"

Krok: Partridge 4X Fine nr 18-20
Bindtråd: grå
Kropp: vitt och svart polypropylene
Vinge: vitt polygarn

Av Kenneth Boström och Tommy Bengtsson 1977-1979 ©

Till:
Del.1  Del.2  Del.3  Del.4  Del.5  Del.6  Del.7 
Del.8  Del.9  Del.10  Del.11  Del.12  Del.13 
Del.14  Del.15  Del.16  Del.17  Del.18  Del.19  Del.20  Del.21

  Läs historien och om männen bakom denna artikelserie

Rekommenderad läsning för de som vill lära sig mer
Fälthandböckerna:
Dagsländor i öringvatten
Nattsländor i öringvatten