Sländor i öringvatten

Detta är första artikeln i en artikelserie som tidigare publicerat i tidskriften Svensk Fiske under åren 1977-1979.

Artikelserien bygger på ett arbete som tidningsredaktionen vill kalla unikt: en inventering av de svenska insekter som är av intresse för fIsken och därmed för flugfiskaren. Och en helsvensk serie flugmönster, som imiterar de viktigaste av dessa insekter.

  Artikelserien, som inleds med den viktigaste insektsgruppen, dagsländorna, avser att lära den svenske flugfiskaren att känna igen de viktigaste av dessa insektsarter, att välja rätt imitation och, vilket är minst lika viktigt, att fiska den på rätt sätt.

  För första gången har dessa insekter också fått svenska namn. Eftersom vår insektsfauna helt skiljer sig från den nordamerikanska och endast delvis är densamma som Storbritanniens, har flugfiskaren inte stor nytta av de böcker som idag finns i bokhandeln. De ger allmänkunskap och idéer om bindteknik, men inte mer.

  Männen bakom verket är Tommy Bengtsson och Kenneth Boström, som tillsammans svarar för texten. Tommy har dessutom tagit de unika färgbilderna, och Kenneth ritat teckningarna. Men även andra amatörentomologer, flugfiskare och flugbindare var inbjudna att medverka, med egna iakttagelser, fiskemetoder och mönster.

Tommy Bengtsson, t.v. i slokhatt, och Kenneth Boström. med keps hukande t.h. på bilden, på Vänneåns strand. Mellan dem Preben Torp Jacobsen, som i en artikel i serien medverkar med egna mönster för Gul forsslända (Heptagenia sulphurea), en dagslända som finns i hela landet.
(Foto: Bengt Öste).

  Männen bakom verket

  Artikelserien Svenska Flugan har sitt ursprung i en lust att göra fisket mer spännande, att fiska bättre, effektivare.

  Kenneth Boström från Älmhult mötte, när han som så ofta förr smög längs Vänneåns stränder med sitt lätta, hembyggda splitcanespö, Tommy Bengtsson från Lund.

  De var ute i samma ärende, att lura någon av Vännåns öringar med egna, hemkomponerade insektsimitationer, och inledde omgående ett samarbete: vilka var de insekter som fanns i ån, vilka av dem var det öringen tog, och i vilka stadier av sin utveckling var de mest attraktiva för fisken? Och hur skulle man, genom en kombination av nya, representativa mönster och lämpliga fiskemetoder, imitera dem?

  De började samla sländor och nymfer, identifierade dem och förde dagbok över sina iakttagelser. Samlingen kompletterades med färgfotos och teckningar. Studierna utsträcktes först till andra vatten i Skåne, Blekinge och Småland, sedan till övriga Sverige, Norge och Danmark. De allt intensivare fältstudierna varvades med teoretiska, och en lista över de svenska dagsländorna tog form. Det finns omkring 50 dagsländor i Sverige - men troligen också några, som ännu inte är upptäckta.

  Tommys och Kenneths intresse för öringens och insekternas liv ledde, naturligtvis, till ett ökat intresse också för vattenmiljön. Under 1960-talet var industriernas och kommunernas nedsmutsning av vattendragen det stora problemet. Nu, på 1970-talet, är det den tilltagande försurningen. Tommy och Kenneth har tagit aktivt del i kampen mot detta problem, och tillhör en arbetsgrupp som har uppgiften att hindra försurningen av Vänneåns vattensystem.

  Parallellt med insektsstudierna har Tommy och Kenneth fiskat, naturligtvis - fiskat med de nya, svenska flugmönster som också blivit resultatet av de entomologiska övningarna. De mönster de presenterar har alltså testats, och de har fått uppleva, som alltid i fiske, många misslyckanden men också en och annan triumf som t.ex. när Kenneth under påsken i fjol lyckades lura en öring på 1,7 kg att ta en "torr" bläcksländeimitation knuten på supertunn tafs.

  Ursprungligen gjordes inventeringen för eget bruk, och för fiskebröderna i Södra Sveriges flugfiskeklubb. Det var Preben Torp Jacobsen, den danske flugbindarmästaren och fiskeboksförfattaren, och i någon mån Olle W Nilsson, som efter att ha sett resultatet uppmuntrade Tommy och Kenneth att publicera det.

  Avsikten var dubbel: alla svenska flugfiskare och flugbindare kunde på så sätt ta del av resultatet, och inventeringen skulle kunna fortsätta för att omfatta alla insekter av intresse för fisken, och därmed för den svenske flugfiskaren, och en komplett, helsvensk mönsterserie - den första som någonsin gjorts.

 
Gul forsslända (Heptagenia sulphurea). Denna dagsländenymf tillhör de krypande formerna. Den lever i starkt strömmande vatten.

Artikelserien Svenska Flugan, Sländor i öringvatten

Del 1: Öringen glupsk och kräsen
Här får du veta varför. Antingen du fiskar med torrfluga eller streamer försöker du efterlikna öringens naturliga föda. Beviset för din framgång med imitationen är att öringen accepterar din skapelse som äkta. Därför är det viktigt att känna till öringens matvanor i de vatten du fiskar vid.

Del 2: När gula forsländan kläcks står öringen någon meter nerströms
Vi skall i denna artikel presentera en dagslända som är vanlig i hela landet. Den heter Heptagenia sulphurea och tillhör gruppen krypande dagsländor. Så vitt vi vet har den inte något svenskt namn, utan vi har döpt den till gul forsslända. Forsslända eftersom den lever i snabbt rinnande vatten. Och gul därför att både hanen och honan är gula i dunstadiet. Tillika är honan i spinnerstadiet svavelgul (sulphur = svavel) och hanen brungul till brun. På engelska kallas den Yellow May Dun respektive Spinner eller Yellow Hawk.

Del. 3. Vi har döpt den till brun dammslända
Dagsländornas nymfer är anpassade efter den miljö de lever i. De brukar, efter sin kroppsform, indelas i fyra grupper. Utöver krypande nymfer finns det simmande, krälande och grävande. I denna artikel skall vi titta närmare på en simmande art som heter Cloeon dipterum (uttalas kloeon dipptérum). Den har, så vitt vi vet, inte något svenskt namn, så vi har döpt den till brun dammslända.

Del. 4. Trevligaste fisket med nymfen när insekten kläcks
I förra artikeln presenterade vi brun dammslända, en av de vanligaste dagsländorna i Sverige. Här visar vi hur du imiterar brun dammslända. Och hur du bäst fiskar med imitationen.

Del. 5. Röd strömslända
Nu har vi kommit fram till Ephemerella ignita som tillhör de krälande formerna. Den är mycket vanlig i hela landet liksom i Storbritannien där den kallas Blue-Winged Olive, som brukar förkortas till B. W.O. Som spinner kallas honan Sherry Spinner och hanen Rusty Spinner. Vi har därför döpt den till röd strömslända.

Del. 6 Röd strömslända efter Skues originalmönster
Röd strömslända, som vi introducerade i förra artikeln, är vanlig både i svenska och engelska vatten. G E M Skues hade den som förebild till sin mycket populära Orange Quill som efterliknar både hona och hane i spinnerstadiet. En del av hans flugor finns bevarade på Flyfishers Club i London, så man vet hur han band sina flugor.

Del. 7. Åsandslända - Sjösandslända
Ephemera danica är vår största dagslända. Dess nymf lever i gångar som den gräver i åarnas sandbottnar. På engelska kallas den Greendrake och Mayfly och i vissa delar av Sverige Rockan. Då vi brukar kalla sländorna efter något som är typiskt för dem, så att namnet lättare fastnar i minnet, vill vi hellre kalla den för åsandslända. Vilket namn som faller flugfiskarna bäst i smaken får framtiden utvisa.

Del. 8. Nu imiterar vi sandsländorna
Om fisket misslyckas då man efterliknar sandsländan beror det för det mesta på att man använder en fluga som är för liten eller som har fel proportioner och därmed fel siluett.

Del. 9. Sawyer Siphlonurus, Storån Om simsländorna.
Efter att ha läst om Nils Färnströms fiske med Sawyer i Storån undrar man hur "Siphlonurus spinosus" ser ut. Dagsländan som blev förebild till Sawyers nya nymf. Sländan finns inte med i modern flugfiskelitteratur, så vi tog med insektshåven till Storån...

Del. 10. Imitera simslända
Tommy Bengtsson och Kenneth Boström visar här hur du imiterar den i Storån vanliga simsländan (Siphlonurus)

Del. 11. Årets första öring tar på en bäcksländeimitation
Bäcksländorna utgör i många vatten en stor del av fiskens föda. Speciellt under försäsongen kan det vara lönt att knyta en bäcksländeimitation på tafsen. Den kan fiskas som nymf eller som torrfluga när honorna lägger ägg på vattnet. Och ibland när bäcksländan kläcks.

Del. 12. Samla, förvara och fotografera sländorna
Hur man fotograferar sländor och hur man samlar in och förvarar dem. Den utrustning som krävs är enkel och materialet är lätt att få tag på. För att fotografera sländor behövs en spegelreflexkamera, några mellanringar och en blixt. Det finns speciell optik för makrofotografering men normaloptiken går också bra att använda.

Del. 13. Vassländorna
Vassländorna lever i näringsfattiga vatten med ganska lågt pH och med vegetationsrik botten. De är vanliga i hela landet utom i sydskånska åarna som inte erbjuder lämplig miljö.

Del. 14. Stor åslända - begärlig för öring och harr
En av de mest kända dagsländorna är Baetis rhodani. Den är mycket vanlig både i England och här hemma och har sedan flugfiskets barndom varit förebild för flugor. Klassiska mönster som Greenwell's Glory, Hare's Ear, Blue Dun, Red Spinner och Olive Quill efterliknar alla Baetis rhodani. Engelska flugfiskare kallar den Large Dark Olive och vi har valt att kalla den stor åslända. Som namnet säger är det den största sländan i familjen åsländor. Honan kan nå en längd av 11-12 mm. I Sverige finns ytterligare 10 arter av denna familj. Åsländorna är begärlig föda både för öring och harr och antalet mönster för att efterlikna dem uppgår till flera hundra.

Del 15. Bind en åslända
Tommy Bengtsson och Kenneth Boström beskriver här hur du binder åslända, en av våra kändaste dagsländor, som vi presenterade i förra artikeln. Dessutom har vi bjudit in två gästbindare.

Del. 16. Nattsländorna
Nattsländorna är mycket vanliga vid svenska vatten. Till glädje både för öringen och flugfiskaren. Till skillnad från dagsländorna kläcks de flesta nattsländearter mycket snabbt och fisken tar dem därför antingen innan de kläcks eller då honorna lägger ägg på vattnet. Men det finns viktiga undantag. 1979.  (2013-11-17)

Del. 17. Slamsländan - flugfiskarens förbannelse?
När öringen vakar på slamsländor (Caenis) är den mycket svårflirtad. Många flugfiskare menar att slamsländorna pga sin storlek - de flesta är endast 3-5 mm långa - inte har någon betydelse för flugfisket. De har därför fått benämningen "Angler's Curse" (fiskarens förbannelse), men riktigt så illa är det inte och kanske detta uttryck hellre borde reserveras för taggtrådsstängsel, som G E M Skues en gång föreslog. Av Kenneth Boström och Tommy Bengtsson 1979. (2013-12-13)

Del. 18. En sammanfattning och översikt
I vår artikelserie "Svenska Flugan", har de flesta av de vanligaste svenska dagsländorna nu presenterats. Och två artiklar har handlat om nattsländor respektive bäcksländor. Dessa tre grupper är mycket viktiga för flugfiske efter öring, röding, harr, sik, regnbåge och flera andra fiskarter. Vi vill dock starkt betona att det finns många andra kryp som är viktiga för flugfisket, t ex flicksländelarver, mygg, knott, flygmyror, harkrank, märlor, sävsländor och gräshoppor, för att nämna några. Vi hoppas kunna återkomma med ett par av dessa liksom med ett par viktiga dagsländor som inte kommit med hittills. Vi tänkte också presentera några flugfiskare som är duktiga bindare och som har naturen som förebild när de binder. Av Kenneth Boström och Tommy Bengtsson 1979. (2013-12-31)

Del. 19 Tilläggsartikel:  Så binder en mästare, Stor Strömslända.
En av våra säkraste flugbindare är Lennart Bergkvist från Arvika. Han har bl.a. tillsammans med Preben Torp Jacobsen och Kenneth Boström komponerat Hemsedalsflugan, som efterliknar stor strömslända. Lennart fiskar aldrig med stor strömslända nymf utan endast med dunimitation samt med imitation av äggläggande spinner. Lennart menar att man ibland kan se honorna lägga ägg framåt kvällstimmarna och att en spinner-imitation då ger bäst resultat. Av Kenneth Boström och Tommy Bengtsson 1979. (2014-03-09)

Del. 20. Tilläggsartikel: Sävsländan
Även om sävsländorna inte har samma betydelse för öringen - och därmed för flugfiskaren - som dagsländor, nattsländor och bäcksländor är de definitivt inte utan betydelse. Under maj-juni, kan de ge upphov till fint nymf- och torrflugefiske. Här porträtterar vi sävsländor och visar hur imitationer kommer till. Av Kenneth Boström och Tommy Bengtsson 1981 (2014-04-18)

Del. 21. Tilläggsartikel: Flata nymfer - används de för lite?
I vår artikel om gul forsslända (Heptagenia sulphurea) skrev vi att fisken sällan visar något större intresse för den nykläckta sländan, utan att den hellre tar nymfen, som är lättare åtkomlig. Men att fisken vid en del vatten tar sländan. Det kan vara på sin plats att modifiera detta påstående. Av Kenneth Boström och Tommy Bengtsson 1982 (2014-06-11)

Rekommenderad läsning för de som vill lära sig mer
Fälthandböckerna:
Dagsländor i öringvatten
Nattsländor i öringvatten