Sländor i öringvatten del 10.

Imitera simslända
Av Tommy Bengtsson och Kenneth Boström

  Tommy Bengtsson och Kenneth Boström visar här hur du imiterar den i Storån vanliga simsländan (Siphlonurus), som vi presenterade i förra artikeln i Svenska Flugan serien.

  Simsländorna kännetecknas som nymfer av:
1) korta stjärtspröt som är kraftigt behårade, de båda yttre spröten är endast behårade på insidan
2) oval, slank kropp med stora gälar
3) bakåtriktade spetsar på bakkroppens sidor
4) enkla klor på frambenen
Bandad simslända kännetecknas av att benens översta led har brunröda band. De bakåtriktade spetsarnas form och teckning är säkra kännetecken.

  Simsländorna kännetecknas som sländor av:
1) två stjärtspröt
2) stor bakvinge, utvidgning i framkantens nedre del
3) vingarna är långa och slanka och har glest med vener i nedr.e delen av framvingens bakkant till skillnad från forssländorna, se figur.
4) frambenens klor är enkla
Bandad simslända kännetecknas, precis som nymfen, av rödbruna band på benens översta led. Sedan bandad simslända skiljts ut kan de två återstående kännas igen på storleken. Liten simslända är 10-11 mm lång medan stor simslända är 15-18 mm.

Den bandade simsländan är också lätt att känna igen som dun på den ljusa kanten på bakvingen.

  När vi ska binda en nymf som liknar en simsländenymf ska vi först och främst se till att den får rätt storlek och rätta proportioner. Simsländenymferna tillhör våra största och kraftigaste nymfer. De stora gälarna är svåra att efterlikna och det är svårt att finna ett fullgott recept på hur man går till väga. Kan man på ett enkelt sätt efterlikna de kraftiga gälarna har man säkerligen en imitation som fisken tar.

  Nymfen bör bindas i flera varianter vad det gäller förtyngning. Förutom en nymf som är oförtyngd bör du i flugasken ha en som är förtyngd med koppartråd och en som är förtyngd med blytråd. Detta för att man ska få ner nymfen till det djup fisken står på.

Sawyer Swedish Nymph. Nymfen är bunden av hans fru och finns att köpa i välsorterade redskapsaffärer. Bindbeskrivning

  Självklart måste du ha en tyngre nymf ju djupare du vill ha ner den. I strömmande vatten måste du ha en tung nymf om den ska ner under ytan. Den vinkel som du kastar i har härvid stor betydelse. Kastar man uppströms sjunker nymfen snabbare och under en längre sträcka än om man kastar nedströms. Man måste också ta hänsyn till hur lång sträcka man kan kasta uppströms fisken. Allt detta måste vävas samman när man beslutar sig för vilket sätt man ska fiska på och vilken tyngd nymfen ska ha. Den kunskap som ligger häri är svår att förmedla på några rader på ett papper.

  Det enda man kan göra är att tänka igenom så noga som möjligt vad som händer nymfen när den hamnat i vattnet. Sedan får man lära av sina misstag och använda sin fantasi.

  Den längd som tafsen fettas in är också av stor betydelse för nymfens gång i vattnet. Likaså tafsens grovlek. Vill man att nymfen ska sjunka maximalt snabbt får man förse tafsen med en lång, tunn spets. Tafsens grovlek har också stor betydelse för hur imitationen rör sig och detta gäller både vid nymffiske och torrflugefiske. En grov tafs gör att flugan lättare draggar. Det behöver inte vara mycket som en fluga draggar för att öringen ska bli misstänksam. Ju tunnare tafs desto lättare följer såväl nymf som torrfluga rörelserna i vattnet. Fisken ser säkert tafsen hur tunn den än är, så det är inte därför man väljer en tunn tafs.

  När man har att göra med mycket skygg fisk kan man uppnå bättre resultat med en förtyngd nymf även om fisken nymfar i ytan. Detta kan nog förklaras med att fisken blir skrämd av brytpunkten mellan tafsen och vattenytan. Detta gäller framför allt vid fiske i håar och lugnt strömmande vatten då man fiskar med rörlig nymf.

  Fiske med dun och spinner är inte förknippat med någon speciell teknik utan man fiskar dem som andra torrflugor. De avgörande faktorerna är att man har rätt storlek och flugan bunden på ett sådant sätt att den står rätt på vattnet. Eftersom simsländorna skiljer sig avsevärt vad det gäller storlek är det viktigt att fastställa om det är liten simslända eller någon av de stora arterna på vattnet. Detta gäller självfallet såväl slända som nymf.

Egen dunimitation

  De två största simsländorna binds på ett likartat sätt som sandsländorna. Det som skiljer dem åt är att hjorthårskroppen på de större sandsländeimitationerna bytts ut mot en pollykropp. Anledningen är att simsländorna är mindre och att en hjorthårskropp lätt blir klumpig när man går ner i storlek. Annars är tekniken lika.

  Den mindre arten, liten simslända, binder vi på vanligt sätt utan förlängd kropp. Hela kroppen dubbas med polly. För att flugorna ska stå bra på vattnet, detta gäller dunimitationerna, binder vi upp hacklet under kroppen med en åtta. Flugan kommer att flyta något  lägre men står stabilare på ytan. Chansen för att den kantrar blir mindre. Flugan blir inte lika baktung. En av svårigheterna med att binda en stor fluga är att få den att stå rätt på vattnet.

Egen spent spinner

  Även nymferna binder vi i två modeller. De två största binder vi som wigglenymfer och den mindre på konventionellt sätt. Vi börjar med att forma 0,10 mm pianotråd eller rostfri tråd enligt skissen. Fäst in den med öglan i bindstädet och bind in tre herIspetsar av naturfärgad struts. Bind in ett kraftigt strutsherl, det ska vara gråbrunt till färgen, och tunn guldribbing. Dubba därefter kroppen till lämplig grovlek med kanindubbning eller liknande. Som du ser på bilden av den naturliga nymfen är kroppen ganska bred och kraftig.

  Linda fram herlet och säkra detta med guldribbingen. Efter att ha fäst bindtråden ska bakkroppen trimmas, sedan är den färdig. Klipp bort herlen på under- och översida så att det endast står ut på sidorna för att efterlikna nymfens gälar.

  Ögla av pianotråd

  När bakkroppen är färdig gör vi en liten ögla av pianotråd som vi trär in i bakkroppens ögla och binder fast på kroken. För att säkra dess läge på kroken låter vi öglans ena skänkel vara lite längre. När bindtråden täcker den kortare skänkeln vikes den längre bak över bindtråden. Om du vill kan du sedan säkra öglans läge på kroken med ett lager lack. Genom att böja den längre skänkeln bak över bindtråden sitter bakkroppen säkert fast på kroken och glider inte ut.

  På de förtyngda modellerna lindas framkroppen med koppartråd eller blytråd. Bind in fasanstjärtfibrer och kalkonstjärtfibrer vid krokböjen. Linda fram fasanfibrerna. Efter ett halvslag vid krokögat binds några fjäderstrålar in som ben och kalkonfjädrarna som ska efterlikna vingsäckarna viks fram och binds in. En whip finish och wigglenymfen är klar. Wiggle betyder "vicka med" på engelska och det är meningen att vår nymf ska vicka med bakkroppen när den går i vattnet. Liten simsländas nymf binds med samma material, men direkt på kroken som en vanlig nymf.

Egen wigglenymf.
Besvärlig att binda men rör sig fint i vattnet

Wigglenymferna har ursprungligen konstruerats av Swisher och Richard för att efterlikna rörelsen hos en strömsländas nymf. Strömsländan, t ex B W O, vickar på ett karakteristiskt sätt med bakkroppen, upp och ned, när den simmar. Till skillnad från strömsländan som snarast vibrerar med bakkroppen.

Bindning av wigglenymf

Nu har emellertid wigglenymferna visat sig lämpliga för att imitera simsländorna. Dessutom är det mycket enklare att binda wigglenymfen i lite större storlek. När den binds för att efterlikna röd strömslända (B W O), vars nymf inte är mer än 6-8 mm lång, är det svårt att få wigglenymfen att likna något.

Egna imitationer.

Nymfen
Krok: Partrldge 4X fine nr 14 och 12
Bindtråd: ljusbrun
Stjärt: bruna strutsherlspetsar
Ribbing: strutsherl och guldtråd
Bakkropp: gråbrun kanindubbing eller liknande
Framkropp: fasanstjärtfibrer
Vingsäck: brun kalkon
Hackel: grått hönshackel

Dun
Krok: Partrldge 4X fine nr 14 och 12
Blndtråd: ljusbrun
Stjärt och bakkropp: stort blue-dun tupphackel
Framkropp: Fly·Rlte nr 39 Medium Brown
Vingar: ljusgrått färgat hönshackel
Hackel: dark blue·dun tupphackel

Spent Spinner
Krok: Partrldge 4X fine nr 14 och 12
Bindtråd: ljusbrun
Stjärt och bakkropp: brunt tupphackel
Framkropp: som dun
Vingar: ljust blue-dun tupphackel

  Nores imitationer

  Stig Engströms fina hantverk har vi fått stifta bekantskap med när det gällde imitationer av brun dammslända. Denna gång har hans fiskebroder Nore Sundin bundit upp några flugor åt oss.

  Nore har bundit två helt nya och oprövade nymfer till oss. När han bundit den första har han strävat att efterlikna nymfens karakteristiska breda gälar. Nymfen kan fiskas i olika djuplägen, med eller utan förtyngning av koppartråd eller blytråd. Sedan kroppformen byggts upp av bindtråd eller förtyngning fästes stjärtspröten av gråbrunt strutsherl. Bakkroppsdubbingen är av gråblått underhår med något inslag av beigebrunt. Nore har använt hår från en Newfoundlandshund och från en långhårig tax. Det kan vara lite knepigt att få tag på dessa material men något annat går lika bra, bara det är mjukt och något långfibrigt. Och det är väl tur för landets hundägare som annars inte vågat valla sina hundar utan risk att någon knepig flugbindare dök upp med en tät kam.

Nore Sundin sjunkande nymf.
Observera den fina bakkroppen.

  Tvinnas hårt

  Dubbingen sticks in i en ögla av bindtråden som sedan tvinnas hårt. "Gälarna" petas ut med bindtråden och behandlas sparsamt med vinylcement. De kläms till med en pincett i halvtorrt tillstånd. Överflödigt cement avlägsnas med pincetten. Bindtekniken är ganska komplicerad och tar tid men ger ett mycket fint resultat. I artikel nr. 2. finns en illustration av Preben Torp Jacobsen som visar hur bindningen går till.

  Vingsäckar och ben är av fasantuppens mittersta stjärtfjäder. Fibrerna binds in mellan bakkropp och framkropp och viks fram över framkroppen varefter fibrerna delas i två lika delar och pressas utåt sidorna med bindtråden.

Nores flymf som fiskas i ytan

  Den andra nymfen är av flymftyp och är avsedd att fiskas ytligt eftersom den efterliknar en nymf som ligger "i ytan för att kläckas. Hur kläckningen även dagslända går till visade vi i artikel nr. 3. Stjärten är av naturligt grå fibrer från en vingpenna, t ex från and. Bakkroppen är nästan samma som den förra men har fått ett inslag av olivbrunt kroppshår av mink. Ribbingen är av kastanjebrunt bindsilke som lagts dubbel och tvinnats. Dubbingen petas ut på kroppens sidor mellan varven. Framkroppen är av olivbrunt kroppshår av mink. Linda sparsamt med dunfärgat hackel.

  Grlzzle wolff

  Nore har också bundit en "spent" spinner åt oss. Han binder den på samma sätt som vi själva gör. Tekniken är samma som för sandsländorna med undantag att framkroppen är av polly i stället för av hjorthår. Vi nöjer oss därför med Nores bindmönster.

Nores spent spinner

När det gäller duns fiskar Nore med favoriterna Grey Wolff och Grizzle Wolff. De duger även som spinner när honerna lägger ägg på ytan innan de blir "spent". Det mest givande siphlonurusfisket i Storån tycker Nore att nymffisket är samt fisket under svärmningarna på eftermiddagen och kvällen. Men Storån är inte bara simsländefiske för Nore utan han anpassar fisket efter vilka sländor som uppträder.

Nores fina imitationer har alla förutsättningar för att bli framgångsrika inte bara i Storån, utan även i andra delar av landet eftersom simsländorna finns lite varstans.

  Mönsterbeskrlvnlng på Nores imitaioner:

Nymfen
Krok: Mustad 9671 nr 12
Blndtråd: ljusbrun
Stjärt: gråbrunt strutsherl
Bakkropp: gråbrun dubbing
Framkropp: som bakkropp
Vingsäckar och ben: fibrer från fasantuppstjärt

Flymfen
Krok: Mustad 9671 nr 12
Blndtråd: ljusbrun
Stjärt: grå fibrer från vingpenna, t ex från and
Bakkropp: gråbrun dubblng
Ribbing: kastanjebrunt bindslike, tvinnat
Framkropp: olivbrunt kroppshår av mink
Hackel: dunfärgat hönshackel

Spent spinner
Krok: Partrldge 4X fine nr 12
Blndtråd: Ljusbru
Stjärt och bakkropp: stort medium rödbrunt tupphackel
Vingar: ett naturligt rödbrunt och ett grlzzly tupphackel Framkropp: olivbrun + rödbrun minkdubbing

  Poängen med polly

  I flera av våra imitationer använder vi polly, eller pollypropylene som det egentligen heter. Några har hört av sig och undrat vilket polly vi använder eftersom det finns flera fabrikat att köpa. Vi ska därför göra en liten översikt av vad som finns att köpa, utan anspråk på att presentera en fullständig sådan. Polly är ett oorganiskt material med en specifik täthet som är strax under 1.0 vilket gör att det nätt och jämt flyter.

   Poängen med polly är inte att tätheten är mindre än 1.0 eftersom det trots detta inte kan få flugan att flyta då kroken är för tung. Fördelen med polly är i stället att det är mjukt och långfibrigt och därmed lätt att dubba. Med lite träning behövs inget vax. Därtill finns det i ett stort antal färger.

  Polly finns som garn, i ark och riven. Garnet kan användas som vingmaterial eller klippas och användas som dubbing. Det finns i ett flertal fabrikat, som t ex Orvis och Leonard, och dessutom i omärkta förpackningar. Garnet är i regel ganska grovt och som dubbing lämpar det sig bäst på krok 14 eller större.

  Det material som Swisher och Richard rekommenderar i "Selective Trout" heter Polly II och finns att köpa i ark. Ur arken river man loss så mycket dubbing som behövs för den fluga man håller på med. Dessa ark har -efterhand ersatts av Fly-Rite som är riven polly, färdig att använda som - dubbing. Detta material finns i inte mindre än 40 färger. En del hävdar att färgerna inte spelar så stor roll utan att fisken endast uppfattar gråtoner. Även om man nu tror på detta är det enklast för människans öga att få rätt gråton genom att välja rätt färg. Men 40 färger är naturligtvis lite att ta i. Fly-Rite är ett relativt tunnt material som bäst lämpar sig för krok 12 eller mindre.

  Leonard tillverkar polly som är något tunnare än Fly-Rite och som finns i 30 färger. Detta material passar bäst till små flugor, krok 18 eller mindre. Det blir för kompakt när det används på större krokar. Ett nytt pollymaterial är Seal-Ex som, av namnet att döma, är tänkt att ersätta sälull. Det är grövre än Fly-Rite och mycket glansigt och är lämpligt för nymfer. Det finns några fler fabrikat, bland annat säljer Orvis riven polly, och dessutom finns det omärkt polly att köpa.

  Det omärkta polly vi har stött på har i regel varit av samma grovlek som Fly-Rite eller något grövre. Det fungerar säkert lika fint men är svår att referera till eftersom det saknar beteckning. Det kan därför vara svårt att få tag på just den färg som visat sig bra.

  Som framgår finns det en hel del fabrikat och typer. Vi har inte med alla här och säkert kommer det fler och fler. Det som skiljer dem åt är framför allt grovleken. Ju grövre material desto större krok, kan man säga rent allmänt. Medelgrovt material, som t ex Fly-Rite, lämpar sig för de flesta krokar utom de allra största. Fördelen med att köpa märkta material är att man kan förnya sitt förråd med de rätta färgerna och tala om för kompisen vilket material man använt.

Av Tommy Bengtsson och Kenneth Boström 1977-79 ©

Till:
Del.1  Del.2  Del.3  Del.4  Del.5  Del.6  Del.7 
Del.8  Del.9  Del.10  Del.11  Del.12  Del.13 
Del.14  Del.15  Del.16  Del.17  Del.18  Del.19  Del.20  Del.21

 Läs historien och om männen bakom denna artikelserie

Rekommenderad läsning för de som vill lära sig mer
Fälthandböckerna:
Dagsländor i öringvatten
Nattsländor i öringvatten