Sländor i öringvatten del 11.

Årets första öring tar på
en bäcksländeimitation
Av Tommy Bengtsson och Kenneth Boström

  Bäcksländorna utgör i många vatten en stor del av fiskens föda. Speciellt under försäsongen kan det vara lönt att knyta en bäcksländeimitation på tafsen. Den kan fiskas som nymf eller som torrfluga när honorna lägger ägg på vattnet. Och ibland när bäcksländan kläcks.

Bäcksländorna är en uråldrig insektsgrupp som vi känner igen på att de har vingarna liggande platt på ryggen. Nymfen är lätt att skilja från dagsländorna genom de två kraftiga stjärtspröten. De kan förekomma i olika vattenmiljöer. I norra delarna av landet kan de förekomma både i rinnande vatten och i sjöar medan de i södra och mellersta delarna endast finns i rinnande vatten. Detta gäller för alla utom två arter som kan förekomma dammar och andra mindre vattensamlingar. Av de 47 svenska bäcksländearterna är 17 spridda över hela landet. Liksom när det gäller dagsländorna har de flesta en ettårig livscykel.

Så här ser vi vanligen bäcksländorna. Lägg märke till färgförändringen. Bäcksländan har endast ett vingat stadium och är nu parningsmogen. Flertalet kan inte föda och leva i flera veckor.

  De flesta bäcksländorna är så kallade renvattendjur, d.v.s har höga fordringar på syrgasrikt vatten samt på låg vattentemperatur. För hög halt av järn eller humussyror har en negativ inverkan. Flertalet har inte yttre gälar som dagsländorna och är beroende av turbulent vatten.

  Den tilltagande föroreningen och uppslammningen av våra vattendrag har inneburit en minskning och i vissa fall utrotning av bäcksländorna. Under de senaste åren har en viss förbättring skett vad det gäller nedsmutsningen från kommuner och industrier. Problemet är att om bäcksländorna utrotats från ett vattendrag har de svårt att återvända. Genom att de är dåliga flygare och känsliga för uttorkning är de bundna till den lokal de lever i och har svårt att spridas. Känsligheten för uttorkning gör att man sällan ser sländorna flyga under varma och soliga dagar.

Exempel på fiske med torrfluga när bäcksländor kläcks.
Klicka på teckningen för större bild
 

  Plötsligt dyker de upp

  Bäcksländorna är de insekter som kläcks först på våren. En del arter kryper upp och kläcks så fort isen spricker. Det vanligaste är att de kryper upp på en sten eller ett vasstrå när de ska kläckas. På engelska heter de också stoneflies. Vissa arter har förkrympta vingar och kan överhuvud taget inte flyga. Ibland kan man emellertid se nykläckta sländor på vattenytan. Vi har aldrig sett att de kläcks på ytan, utan plötsligt dyker de upp. Förmodligen är det så att de kläckts på en sten eller ett strå under ytan och därefter flutit eller simmat upp till ytan. Kläckningsproceduren är ganska långsam och enligt Per Sjöström vid Zooekologiska avdelningen i Lund, som studerar bäcksländor, är det knappast troligt att de kläcks direkt i ytan som en dagslända. Vår iakttagelse stärks av att Per vid nera tillfällen funnit nykläckta sländor bland botten material som pinnar och stenar.

Bäcksländenymf. Nymfen förpuppas inte, utan sländan kryper direkt ur nymfskalet. Många av nymferna är betydligt ljusare

  Den nykläckta bäcksländan har en helt annan färg än den vi ser uppe bland buskarna. Flertalet av de bäcksländor vi sett kläckas är ljusbruna eller mellan bruna när de kläcks, för att mycket snabbt mörkna. Redan efter ett tiotal sekunder är de gråsvarta. Likaså är vingställningen helt annorlunda på en nykläckt slända än som vi normalt ser den. Just när den krupit ur nymfskalet håller den vingarna rakt upp som en dagslända för att därefter fälla dem efter ryggen så att de ligger som på en nattslända, d.v.s takliggande. Efterhand som vingarna torkar och därmed mörknar lägger den vingarna ovanpå varandra. Först därefter lyfter den från vattenytan, i de fall den inte redan krupit upp ur vattnet.

Nymfhuden rämnar längs en försvagning på
vingsäckarna och sländan är på väg ut

  De dagar det är kyligt och fuktigt tar det längre tid innan de kan flyga. Det vanligaste är att bäcksländorna fiskas som nymf eller som torrfluga när honorna lägger ägg på vattenytan. I det senare fallet kan det bli rikligt med vak. Det sker till exempel när någon av de två gula bäcksländorna under sommarkvällarna beger sig ut över vattnet för att sluta sin livscykel.

Till en början håller sländan vingarna upprätt i
samma ställning som en dagslända

  Aktiv på ytan

  I de fall då nykläckta bäcksländor finns på ytan kan vi också få ett fint torrflugefiske. Eftersom de till en början har vingarna stående upprätt kan de lätt på avstånd förväxlas med en dagslända, för att strax därefter förväxlas med en nattslända. Det är därför möjligt att fiska med en vanlig vingad torrfluga eller en nattsländeimitation. En dagsländeimitation är emellertid inte helt idealisk eftersom bäcksländorna endast har mycket korta stjärtspröt och kraftigare kropp.

Sedan viker den vingarna ned mot kroppen i
takliggande ställning som en nattslända

  Kläckande bäckslända kan fiskas som vanlig torrfluga. Eftersom den ofta är aktiv på ytan och gör flera försök att lyfta innan den lyckas kan det vara en fördel om den får lite rörelse med hjälp av spötoppen. Som alltid bör man lägga upp en strategi grundad på hur fisken tar de naturliga insekterna. Eftersom både vinden och strömmen påverkar insektens väg och vind och temperatur avgör hur snabbt den kan lyfta är sällan det ena fisketillfället det andra helt likt. På teckningen har vi försökt att visa hur det kan se ut.

  Vi fiskar i regel bäcksländeimitationerna snett nedströms eller vinkelrät mot strömmen. Sicksackfärden ser lite egendomlig ut men förklaras av att när sländan fladdrar med vingarna tar vinden den.

  Det finns många sätt att gå tillväga på när det gäller bindtekniken och flera bra material att välja på. Det vi främst måste tänka på är att flytförmågan måste vara mycket hög eftersom vi drar flugan i vattenytan. Vi har provat med många olika vingtyper medan kroppen alltid bundits på samma sätt.

Bildtext: Bindning av bäcksländeimitation

Bind in två korta stjärtspröt av någon styv fjäder eller fjäderstråle samt ett tupphackel nedklippt till ett par mm. Dubba med polypropylene och linda fram det nedklippta tupphacklet. Bind därefter in ett eller två tupphackel samt bind upp dem under kroppen med en åtta. Eftersom flugan saknar dagsländeimitationernas långa stjärtspröt måste hacklet bindas upp annars kantrar flugan lätt.

  När det gäller storleken ligger flertalet inom krokintervallet 8-18. De största arterna är över 30 mm långa. De större krokarna kan gärna ersättas med streamerkrok. De flesta bäcksländorna är ljusbruna eller mellanbruna när de kläcks. Efter det att de torkat är de mörkbruna eller gråsvarta. Den bindbeskrivning som vi lämnat gäller kläckande slända. När honorna lägger ägg håller de vingarna i stort sett hur som helst. Antingen kan de bindas över ryggen eller deltaformade.

Denna fluga efterliknar flertalet av bäcksländorna

  Det finns två viktiga undantag när det gäller färgen. Två arter är nämligen gula. På engelska heter de Yellow Sally. I artikel 1 finns en bild på en vuxen slända. Eftersom de är ganska vanliga och ofta "drar upp" fisk när honorna lägger ägg är det viktigt att ha ett par gula imitationer i flugasken. Den större av de gula bäcksländorna kan bindas på krok 10-12 och den mindre på krok 16.

  Nymferna binder vi både förtyngda och icke förtyngda. Till de förtyngda använder vi tunn blytråd som vi lindar upp kroppsformen med efter att ha fäst in ett par stjärtspröt. Tjädern lämnar ett bra material till stjärtspröten. Efteråt klämmer vi försiktigt samman blytråden med en plattång så att kroppen blir något flat. Ett tunt guldtinsel fästes vid krokböjen och kroppen dubbas med kaninhår eller liknande. Linda fram ribbingen och gå tillbaka en bit med bindtråden. Vingsäckarna klipps till av latex eller plast och binds på plats. Framför de båda vingsäckarna binds några fjäderstrålar in som ben. Till den icke förtyngda nymfen utesluts bara bindtråden.

Bildtext: Bindning av nymf. Dubbing och guldtinsel kan ersättas med latex.

  Ett annat alternativ är att latex används till hela kroppen. Latexen efterfärgas med spritpenna. Eddi Di Biaggio från Stockholm har bundit upp några mycket fina latexnymfer. Framkropp och ben har bundits med Paul Jorgensens metod. Hår har spunnits in i en ögla av bindtråden. Metoden är besvärlig men resultatet blir mycket fint. Metoden finns beskriven i artikel 2.

Eddie Di Baggios fina latexnymfer

  När vi besökte Fritidsfiskarnas fiskeskola i Rörvattnet förra sommaren fiskade vi med Per Olof Persson, även kallad Flug-Pelle, i Toskströmmen. De harrar vi tog innehöll bland annat en hel del bäcksländenymfer. Vi fick ett intryck av att det var speciellt vanligt just innan bäcksländorna började kläckas. Nästa dag hade FlugPelle med sig några imitationer av dem. Han har sedan fiskat med dem i slutet av förra säsongen och tagit en hel del fisk på dem. Imitationen är inte helt utprovad utan bör få en hel säsong på sig för att visa vad den duger till.

  Till bäcksländenymfen använder Flug-Pelle fjäderstrålar av tjäder till stjärtspröten. Till kroppen används gulfärgad påfågel. Med hjälp av ett radergummi avlägsnas bistrålarna. På grund av materialets tjocklek lämpar det sig bäst för medelstora nymfer vilket flertalet är. Som varianter kan andra färger användas. Lyft upp en sten och se efter hur nymferna ser ut där du fiskar.

Av Tommy Bengtsson och Kenneth Boström 1977-79 ©

Till:
Del.1  Del.2  Del.3  Del.4  Del.5  Del.6  Del.7 
Del.8  Del.9  Del.10  Del.11  Del.12  Del.13 
Del.14  Del.15  Del.16  Del.17  Del.18  Del.19  Del.20  Del.21

  Läs historien och om männen bakom denna artikelserie

Rekommenderad läsning för de som vill lära sig mer
Fälthandböckerna:
Dagsländor i öringvatten
Nattsländor i öringvatten