|
Sländor i öringvatten del 1.
Öringen glupsk och kräsen
Här får du veta varför
Av Tommy Bengtsson och Kenneth Boström
Antingen du fiskar med
torrfluga eller streamer försöker du efterlikna öringens
naturliga föda. Beviset för din framgång med imitationen är att
öringen accepterar din skapelse som äkta. Därför är det viktigt
att känna till öringens matvanor i de vatten du fiskar vid.
Vid studier av innehållet i
öringmagar har man funnit, att öringen äter nästan allt som den
kommer åt i vattnet och på ytan. Förutom insekter av olika slag
äter den småfisk. Finns loppor, äter den med förtjusning dessa -
speciellt den mindre öringen tycks föredra dem. Vanliga insekter
i öringmagar är dagsländor, nattsländor, bäcksländor, mygg och
knott, flugor, flicksländor, märlor, sötvattengråsuggor,
gräshoppor och annat som faller ned i vattnet.
Bandad
långhornad nattslända (Mystacides longicornis).
Sländan är mycket vanlig i dammar. Nattsländorna känns igen på
de behårade takliggande vingarna.
Efter denna uppräkning tror
du kanske, att det inte spelar så stor roll vilken fluga du
väljer, eftersom öringen tycks äta nästan allt. När det finns
rikligt med föda, specialiserar sig emellertid öringen, i
synnerhet den större öringen, på endast en typ av föda. Detta
inträffar när en viss insektsart kläcks i stor mängd. Öringen
tar då oftast insekten då denna är på väg upp till ytan, eller
då den står på ytan. Man kan vid sådana tillfällen fånga
öringar, vars maginnehåll till större delen består av insekter
aven och samma art.
Gul bäckslända
(Isoperla grammatica)
Är mycket begärlig för öringen när honan lägger ägg.
Bäcksländornas vingar ligger platt mot bakkroppen. De flesta är
mörkbruna eller svarta.
Att öringen är selektiv, äter en viss insekt och ratar andra,
gäller även då den äter insekter på botten. I ett biflöde till
Klingavälsån i Skåne fann man en 148 mm lång bäcköring, som hade
specialiserat sig på nymfer av Ephemera danica. vår största
dagsländeart. I magen hade den inte mindre än 13 nymfer. I samma
bäck fann man öringar som inriktat sig på andra dagsländearter.
Dagsländehanne
(Baetis fuscatus) i spinnerstadiet. Dessa sländor är mycket
gracila och lätta att känna igen på sin karakteristiska
vingställning
Halvtomma magar
När det är ont om föda i en
å, är öringen inte lika kräsen. I slutet av september -76 fanns
det dåligt med föda i de sydsvenska åarna. De insekter som
normalt skulle ha kläckts i september hade till följd av de
extremt varma månaderna juli och augusti redan kläckts, och då
vid en vattentemperatur som öringen inte trivs i. I september
fångades i Vänneån i Halland-Småland en öring som vakat på
skräddare. Det är mycket ovanligt att öring tar skräddare annat
än efter skräddarnas parning, då hanarna förlorat förmågan att
flyta. De fiskar som togs i Vänneån i september hade halvtomma
magar med mycket varierande innehåll. De insekter som är av
störst intresse för flugfiskaren att söka efterlikna är de som
öringen äter på eller strax under vattenytan, eftersom fisken då
röjer sin existens.
Sävslända
(Sialis lutaria)
Till skillnad frAn nattsländorna är
vingarna inte behårade.
De insekter det framför allt rör sig om är dagsländor,
nattsländor och bäcksländor. Även i vatten .där dessa arter inte
utgör basfödan, har man i regel det bästa fisket, under själva
kläckningen av dessa arter, eller då honorna efter parningen
lägger ägg på vattenytan.
Kryper upp ur vattnet
Nattsländorna, som
förpuppas i vattnet, kläcks mycket snabbt. Öringen tar dessa
sländor när de skall kläckas och då honorna lägger ägg på
vattnet. Bäcksländorna kryper i de flesta fall upp ur vattnet
på ett grässtrå eller en sten när de skall kläckas. Det finns
emellertid frikläckande arter som speciellt på våren, har stor
betydelse för öringfisket. Honorna lägger ägg på vattenytan och
exponerar sig därvid för fisken. Dagsländorna är mycket
intressanta för flugfiskaren, eftersom deras kläckningsförlopp i
regel är långsammare och de därigenom är åtkomliga för öringen
under längre tid. Efter äggläggning blir honorna liggande på
vattenytan lättåtkomliga för öring.
Simmande nymf
(Baetis rhodani)
Även denna nymf är bunden till rinnande vatten.
I Sverige förekommer ca 50
dagsländearter, en del endast i södra och mellersta Sverige,
andra endast i Lappland. Omkring 20 arter är spridda över hela
landet. De flesta sydsvenska arterna finns även på kontinenten
och på de brittiska öarna. Däremot skiljer sig vår insektsfauna
väsentligt från den nordamerikanska.
Ömsar hud mellan 10 och 25
gånger
Dagsländorna genomgår fyra utvecklingsstadier. Det första är
äggstadiet. Vanligtvis släpper den vuxna honan äggen på
vattenytan, men hos vissa arter kryper hon ner i vattnet på en
sten, ett vasstrå eller dylikt och lägger äggen på botten. Äggen
har en sådan yta, att de fäster på stenar och växter och inte
flyter iväg ens i starkt strömmande vatten. Äggstadiet varar
inte lika länge hos alla arter, och dess längd är dessutom
beroende av vattentemperaturen. Hos vissa arter kläcks äggen
under några dagar hos andra först efter några månader.
Nymfhuden till vår
största dagsländeart Ephemera danica. Nymfen lever i gångar som
den gräver i åbotten. Dess ben är utformade som skopor.
Nästa stadium är
larvstadiet eller nymfstadiet, som det också kallas. Även detta
är olika långt hos olika arter och varar från några månader upp
till ett år eller längre. Innan nymfen är färdigutvecklad, har
den ömsat hud mellan 10 och 2S gånger. Strax efter hudömsningen
är huden ljus. Den blir sedan allt mörkare fram till nästa
hudömsning. Efterhand som den växer, får den ett utseende som
alltmer liknar den färdiga insektens. Vingsäckar utvecklas, och
hos hanarna växer ena ögonparet.
Röd strömslända
(Ephemerella ignita)
Är mycket vanlig i den täta vegetationen i rinnande vatten
men förekommer även i sjöar. Nymfen tillhör de krälande
formerna.
Nymferna lever i huvudsak
av alger och förmultnade växtdelar. Kroppsdelarnas form och
funktion är anpassade efter den miljö insekten lever i. Därför
skiljer sig nymfer som lever i sjöar och dammar i regel från de
som lever i rinnande vatten.
Efter sin kroppsform kan
nymferna indelas i fyra grupper.
1) Krypande nymfer: Breda, flata
nymfer som trivs i snabbt rinnande vatten, platt huvud med ögon
på ovansidan. 2) Simmande
nymfer: Långa, slanka nymfer med behårade stjärtspröt, som är
till hjälp när nymfen simmar.
3) Krälande nymfer: Kompakta, men
inte lika kompakta som de krypande. Ögonen sitter på sidorna av
huvudet. Mellanform av Krypande nymfer och Simmande nymfer.
4) Grävande nymfer: Korta,
kraftiga och skopformade ben. Gälarna på ovansidan av kroppen.
Lever i gångar som de grävt i botten.
De flesta av dessa nymfer
kläcks på vattenytan och står där några sekunder, innan de
flyger i väg för att sätta sig i ett träd eller en buske.
Kroppsdelarnas
benämning.
Teckningen föreställer en simmande dagslända. Baetis rhodani.
Mundelarna förkrympta
Nymfen har nu övergått till
ett stadium, som kallas subimago - på engelska dun (uttalas
dann). Detta stadium kan vara endast några minuter, men hos de
flesta arter rör det sig om timmar eller till och med om någon
dag. Luftfuktighet och lufttemperatur har härvid stor betydelse.
Subimagon har ett tunt
fettlager som skyddar den mot vatten. Både kropp och vingar har
en matt färg. Eftersom den äter endast i nymfstadiet, är
mundelarna nu förkrympta och utan funktion.
Hanarna skiljer sig från
honorna därigenom att de har längre framben och större ögon än
honorna. De har dessutom ett par små griparmar parningsstänger -
i slutet av bakkroppen. Vissa arter har tre stjärtspröt, andra
endast två. Flertalet arter har två par vingar. Framvingarna är
minst tre gånger så stora som bakvingarna. Vissa arter har små,
nästan osynliga vingar som ligger parallellt med bakkroppen.
Andra arter har inga bakvingar alls. Vingarna hålls i viloläge
upprätta. Insekten
byter hud ännu en gång, och kallas i nästa stadium imago - på
engelska spinner. Imagon är parningsduglig. Den ser i stort ut
som i sitt förra stadium, men är smäckrare och har klarare
färger och genomskinliga vingar. Den flyger också bättre än i
det tidigare stadiet.
Av Tommy Bengtsson och Kenneth
Boström 1977-79 ©
Till:
Del.1
Del.2 Del.3
Del.4 Del.5 Del.6
Del.7
Del.8 Del.9
Del.10 Del.11
Del.12 Del.13
Del.14 Del.15
Del.16 Del.17
Del.18 Del.19
Del.20 Del.21
Läs historien och om männen bakom denna
artikelserie I nästa artikel: Gul
forsslända - Heptagenia sulphurea på latin - en insekt som finns
över hela landet. Öringen tar gärna dess nymfer och spinners,
och förutom författarnas egna mönster presenteras de två första
aven "gästbindare", Preben Torp Jacobsen.
Rekommenderad läsning för de som
vill lära sig mer
Fälthandböckerna:
Dagsländor i öringvatten
Nattsländor i öringvatten |
