Sländor i öringvatten del 2.

När gula forsländan kläcks står
öringen någon meter nerströms
Av Tommy Bengtsson och Kenneth Boström

Vi skall i denna artikel presentera en dagslända som är vanlig i hela landet. Den heter Heptagenia sulphurea och tillhör gruppen krypande dagsländor. Så vitt vi vet har den inte något svenskt namn, utan vi har döpt den till gul forsslända. Forsslända eftersom den lever i snabbt rinnande vatten. Och gul därför att både hanen och honan är gula i dunstadiet. Tillika är honan i spinnerstadiet svavelgul (sulphur = svavel) och hanen brungul till brun. På engelska kallas den Yellow May Dun respektive Spinner eller Yellow Hawk.

Hona i spinnerstadiet. Kroppen är som synes svavelfärgad

  Forssländans nymf lever i snabbt rinnande vatten under mörka stenar, vilket gör den svår att upptäcka. Nymfen är flat så att den, med huvudet mot strömmen, pressas mot stenen och därför kan motstå det snabbaste vatten utan att sköljas med. Lägg märke till att även huvudet är mycket platt, och att ögonen sitter på huvudets ovansida. De tre kraftiga benparen, som är riktade i sidled, har även de en strömlinjeformad profil. Nymfen kan, likt en krabba, röra sig lika lätt framåt och bakåt som i sidled. Vilket är nödvändigt eftersom dess huvud alltid måste vara riktat mot strömmen. På bakkroppen sitter sju par äggformade gälar som den rör simultant så att vatten strömmar över kroppen.

  När nymfen skall kläckas simmar den upp till ytan med guppande rörelser. Den håller stjärtspröten samman och hjälper till med benen. Den är emellertid en dålig simmare, och det är snarare den luft som bildas innanför nymfhuden som gör att den kommer upp till ytan.

  Under själva kläckningen ligger nymfen i vattenytan med vingsäcken över ytan. Efter någon sekund rämnar vingsäcken och sländan, vilken nu kallas subimago eller dun, kryper ut. I en kommande artikel skall vi visa hur detta ser ut på bild. Innan den nykläckta sländan kan lyfta, måste vingarna sträckas och torka en stund. Under tiden flyter den nedströms. Hur snabbt vingarna torkar beror på vädret. Tiden kan variera väsentligt. En regning dag kan det ta upp till en halv minut, innan sländan kan lyfta.

Efter det att sländan sökt skydd i ett träd eller i en buske utvecklas stjärtspröten och vingarna sträcks. Ögonen, som vid kläckningen är svarta, blir efter en stund blå. Detta fenomen inträffar även i spinnerstadiet.

  Hudömsningen till spinner sker i regel under förmiddagen påföljande dag. Men det kan dröja längre om luftfuktigheten är stor. Framåt kvällen svärmar sländorna och i skymningen lägger honorna sina ägg på vattenytan.

  Den gula forssländan övervintrar som nymf och börjar kläckas i maj. Kläckningen, som är störst i juni, pågår fram till september. Säsongen är något kortare i de norra delarna av landet. I början och i slutet av säsongen sker kläckningen mitt under dagen och svärmningen under dagen någon av de påföljande dagarna.

Gul forsslända (Heptagenia sulphurea). Denna dagsländenymf tillhör de krypande formerna. Den lever i starkt strömmande vatten.

Gulforsslända kännetecknas som nymf av:

• Bred, platt kropp. Platt huvud med ögonen på ovansidan. Mycket kraftiga ben. Längd 11-13 mm utan stjärtspröten. Färgen är gulgrön med grönsvart mönster med inslag av brunt.
• Att gälarna är äggformade, inte spetsiga.
• Att benen är bandade - ingen mörk fläck i centrum på benens översta del.
• Att käkarna inte är längre än att de döljs av huvudet när man ser nymfen uppifrån.

Som vingad insekt av:

• Gul färg som subimago. Som imago är honan svavelgul, hannen gulbrun-brun. Svarta ögon som efter hand blir blå. Längd 11-14 mm utan stjärtspröten.
• Två stjärtspröt.
• Att bakvingen, som är omkring en tredjedel så lång som framvingen, har en utvidgning på framkanten, nära vingfästet.
• Avsaknad av ringar eller fläck på benens översta led.

Undersök om den finns i "din" å

  Lyft upp stenar som ligger löst på botten i grunda, strida strömmar. Du finner vanligen insekten på undersioan av stenen. Med en mjuk pensel eller fjäder kan du lyfta över insekten i en burk vatten.

  Vill du avliva och förvara insekten kan du lägga den i alkohol. K-sprit kan duga. Om du vill ha den i ett akvarium bör du ha grunt vatten och luftpump. Pumpen skall anbringas så, att den ger en ström i vattnet. Hur man skall inreda ett akvarium skall vi komma in på lite längre fram då vi även tänkte visa hur insektshåvar och andra redskap ser ut.

Så imiterar du gul forsslända

  Nymfen, som lever nästan hela sitt liv fastklamrad på en sten, är väl skyddad för öringen. Den kryper upp på stenens ovansida endast på natten och kan mycket snabbt krypa ned under stenen om den känner sig hotad. Den är därför endast intressant för flugfiskaren när den skall kläckas.

  Fisken visar sällan något större intresse för den nykläckta sländan, vilket troligen beror på att nymfen på väg upp till ytan är lättare åtkomlig. Öringens ringa intresse för den nykläckta sländan har medfört att man vid många vatten tror att gul forsslända inte har någon betydelse för flugfisket, vilket är helt felaktigt. När insekten kläcks bör man imitera den med en icke förtyngd nymf. Vid en del vatten, t ex Pinnån i Skåne, tar öringen sländan som dun. Då ska man naturligtvis fiska med en dun-imitation.

Hona i dunstadiet. Honans ögon är mindre och hon saknar parningsstänger

  Sländan har även stor betydelse för fisket när honan efter äggläggningen ligger med utbredda vingar på vattenytan. Man borde även kunna imitera henne när hon lägger ägg på vattnet. Hon flyger då fram och åter längs med ån och lägger ett hundratal ägg åt gången. Hon vidrör ytan endast en kort stund och det är sällan vi sett någon fisk ta henne. Vi skall därför inrikta oss på att beskriva hur man imiterar nymfen samt honan efter äggläggningen.

  Beträffande materialvalet i våra imitationer så skall du inte låsa dig vid det material vi anger. I de flesta fall kan det ersättas med något liknande ur din flugbindarlåda.

  Viktigast är att du får rätt storlek, rätt form, rätta proportioner och något så när rätt färg på din imitation. När det gäller färgen på torrflugan, är det färgen som fisken uppfattar den som du skall efterlikna. Inte som du ser den. Färgerna på ovansidan aven dagslända skiljer sig väsentligt från undersidans, som är ljusare och mattare.

  Om du fångat en slända så håll upp den mot ljuset och betrakta den underifrån. Du får då en ganska god uppfattning av hur fisken ser den. Våra färgbilder är bara till för att hjälpa dig att känna igen sländan.

  Nymfen ganska besvärlig

  Nymfen kan vara ganska besvärlig att binda eftersom den är flat och ovansidan och undersidan har olika färg. Börja med att lägga två strängar mjuk, heldragen nylon på båda sidor av krokskaftet och linda fast dem med bindtråden (1 och 2). Med några varv bindsilke runt krokens främre hälft formas mellankroppen. Bind in tre stjärtspröt vid krokböjen. De skall spreta i sär ordentligt. Här binder du också in ribbing och material till kroppens över- och undersida.

Vår imitation av nymfen

  Undersidans material lindas fram till krokögat och fästes. (3) De tre benparen åstadkommer du genom att lägga tre stjärtspröt från fasan vinkelrätt mot krokskaftet ovanpå mellankroppen. Du fäster benen genom att med bindtråden kryssa några varv över varje spröt. Benen skall sticka ut 4-5 mm på vardera sidan (4).

  Nu viker du ovansidans material framåt och fäster det genom att linda ribbingen i spiral fram till vingsäckens början. För att efterlikna vingsäck och mellankropp viks ovansidans material fram till krokögat och tillbaka några gånger och binds för varje vikning ned med bindtråden. Avsluta med en knut. Den färdiga imitationen ser du på (5) och på färgbilden.

Mönsterbeskrivning av vår egen imitation

Nymfen
Krok: Partridge 4x fine down eye nr 10 och 12
Bindtråd: ljusbrun
Stjärt: tre fibrer av brun Mallard
Ribbing: ljusbrunt silke
Kroppens undersida: grått till gräddfärgat silke eller garn
Kroppens ovansida: mörkbrun till svart stjärtfjäder av kalkon

Bindmoment av vår imitation av nymfen

  Hona i spinnerstadiet

  Vi skall nu binda en imitation av honan i spinnerstadiet, när hon efter äggläggningen ligger utmattad (spent) eller död på vattnet. Sedan du fäst bindtråden, binder du in ribbing och därefter stjärtspröten i två buntar som spretar i sär ordentligt. De hjälper därigenom till att styra flugan på vattnet. Stjärtspröten skall vara 1,5 gånger kroppens längd. Nu klipper du polypropylenegarnet i 1 cm långa stycken och dubbar (tvinnar) det på bindtråden. Den dubbade bindtråden lindas runt krokskaftet fram till fyra mm från krokögat (1). Linda därefter ribbingen.

Imitation av honan efter äggläggningen

 Till vinge klipper du ett stycke vitt polypropylene-garn, som skall vara ca 2,5 gånger kroppens längd. Vingen läggs tvärs över kroppen och fästes med en 8:a. Pressa garnet mellan tummen och pekfingret så att vingarna blir så flata som möjligt. För att stadga vingarna sätter du en droppe vinylcement eller lack inne vid kroken (2).

  Dubba något tunnare och linda fram förbi vingarna. Avsluta med en knut och klipp vingarna till naturlig form. Längden på varje vinghalva skall vara lika med kroppens längd (3 och färgbild). Alternativt kan du binda vingen med hackel runt kroppens framdel på vanligt vis. Hacklet binds sedan ned till horisontalplanet med en 8:a. Denna metod beskrivs utförligt i Preben Torp-Jacobsens bok "Flugor och flugbindning".

Mönsterbeskrivning av vår egen imitation

Honan efter äggläggningen
Krok: som nymfen
Bindtråd: gul
Stjärt: gräddfärgade hackelspetsar eller grävlinghår
Ribbing: ljusbrunt silke
Kropp: dubblad gul polypropylene
Vingar: vit polypropylene

Bindmoment av vår imitation av hona efter äggläggningen

  Preben binder nymfen...

  Vi har glädjen att kunna presentera några imitationer som Preben Torp Jacobsen bundit upp åt oss. Nymfen av gul forsslända är bunden efter den metod som Paul Jorgensen har beskrivit i sin senaste bok "Modern Fly Dressings for the Practical Angler". Hur bindningen går till framgår mycket klart av Prebens teckningar. Vi skall därför bara kortfattat redogöra för tekniken.

Preben Torp Jacobsens imitation av nymfen

  Efter att ha bundit fast de 10-12 mm långa stjärtspröten fästes silvertinslet vid krokböjen. Med hjälp av pekfingret formas en ögla av bindtråden. Denna säkras genom att man lindar bindtråden bakåt ett par slag. Därefter lindas bindtråden fram till krokögat och säkras med ett halvslag. Ullen till bakkroppen sticks in i öglan och fördelas jämnt efter det att man gett tråden ett tunt lager av Venglaze eller vinylcement. Öglan tvinnas med hjälp aven hackelklämma eller en virknål. För att ullen inte skall klumpa ihop sig petar man ut den med en dubbingnåi efter hand som man tvinnar öglan.

  När öglan blivit så hårt spunnen att ullen sitter fast ordentligt lindar man den fram över kroken. Efter varje varv man lindar, stryker man ullen bakåt med tummen och pekfingret. Vid halva kroklängden fästes öglan med bindtråden. Silvertinslet lindas i 5-6 varv fram över ullen och fästes med bindtråden. Klipp sedan av ullen med en skarp sax så nära ovan- och undersidan som du kan.

  På samma sätt som förut görs ännu en ögla där man lägger in den centimeteriånga ullen. Fukta tummen och pekfingret och stryk fibrerna bakåt, det vill säga i riktning mot kroken, när du håller öglan sträckt. Linda tätt framåt och avsluta med whip finish efter att ha fäst öglan med bindtråden. Efter varje varv strykes fibrerna bakåt. Nu återstår endast att plocka bort fiber på ovan- och undersidan med en pincett, så att imitationen får ett platt utseende.

Mönsterbeskrivning av Preben Torp Jacobsens imitation

Nymfen
Krok: Mustad 9578A nr 12
Bindtråd: Pearsell's Gossamer silk 6b "Sherry Spinner"
Stjärt: tre fjäderstrålar av mandarinand (brown flankfeather)
Ribbing: tunn sivertinsel
Bakkropp: australisk oppossum, man använder den halva centimeter som sitter närmast skinnet och har en gulbrun färg.
Framkropp och vingsäck: australisk opossum, man använder den yttersta centimetern av pälsen som är brun.

Prebens teknik att binda nymfen. Klicka på bilden för större bild

  ...och honan

  Preben binder sin imitation av honan på samma sätt som vi gör med undantag av att han binder vingarna av ett glest hackel. Detta bindes ned i horisontalplanet med en 8:a på samma sätt som vi fäster polypropylene-vingarna i vår imitation. Efterfärgning har skett med vattenfast märkpenna. Metoden beskrivs i Prebens bok om flugbindning.

Prebens imitation av honan

Honan efter äggläggningen
Krok: Mustad 3984E nr 12
Bindtråd: Pearsell's Gossamer silk 4 "Light Yellow"
Hackel: golden cock bunden spent
Stjärt: 2 x 2 flankfjäderstrålar av mandarinand.
Ribbing: tunn guldtinsel
Kropp: ljusgul Polyblend Leonard plus några fibrer "Signal Green D.R.F. wool"

Prebens teknik att binda spinnerhona. Klicka på bilden för större bild

  Klä dig som en soldat när du fiskar med imitationen

  Bäst är att presentera nymfen eller flugan snett bakifrån, eftersom fisken har sitt största döda synfält bakåt. Men då man inte alltid kan nå fisken därifrån på grund av hinder, strömförhållande eller vind, måste man ofta fiska från annat håll. Det gäller då för fiskaren att smälta samman med bakgrunden eller omgivningen så väl som. möjligt genom att t ex ha en låg kastställning eller låta ett träd eller en buske fungera som kamouflage.

Klädernas färg kan vara mer avgörande än man i allmänhet tror, då det gäller att inte observeras av fisken. Starka och mot bakgrunden avvikande färger är alltså klart olämpliga. Vad som sagts har så mycket större betydelse vid fiske i mindre åar med skygg fisk. Klä dig som en "soldat på stridsuppdrag" sa Oliver Kite.

Nykläckt hane. Lägg märke till att ögonen är svarta.
Efter någon timme blir de blå.

  Vid uppströms nymffiske, i det snabba vatten där insekten kläcks, behöver man inte ta hem nymfen med små, ryckiga rörelser, eftersom strömmen sköter om detta. I stället bör man ta hem linan mjukt i takt med att nymfen förs med strömmen. Man bör vänta med att lyfta linan, tills man är säker på att ha fiskat av det område, där fisken kan tänkas stå. När den gula forssländan kläcks, står fisken i regel någon meter nerströms själva strömpartiets slut.

  Om man måste fiska nerströms, är det viktigt att föra linan åt sidan utanför det område där fisken kan stå. Detta för att inte linlyftet skall skrämma den.

  Naturligtvis fiskar man med infettad tafs, men hur lång den infattade delen bör vara beror på vattnets hastighet och det djup fisken befinner sig på. Det är därför svårt att ge ett allmänt råd. Man måste pröva sig fram.

Hane i spinnerstadiet. Ögonen som efter hudömsningen åter blivit sverta har redan övergått till att bli blå. Under stjärtspröten syns parnlngsstängerna.

  När honan lagt alla sina ägg, blir hon liggande på vattnet med utslagna vingar. Hon är då mycket lättåtkomlig för fisken. Oftast står öringen i de lugna delarna av ån, nedanför de snabbströmmande partierna, och väntar på att insekter skall komma flytande.

  Där ån smalnar av på grund av stenar eller andra hinder och näringen samlas, finner man ofta öring. Vid flugfiske nedströms måste man lägga ut en krokig lina, så att flugan kan passera öringens ståndplats utan att dragga. Eftersom man fiskar i ett lugnare parti av ån, är det särskilt viktigt att föra linan åt sidan för att inte skrämma fisken, när man tar hem linan för ett nytt kast.

Av Tommy Bengtsson och Kenneth Boström 1977-79 ©

Till:
Del.1  Del.2  Del.3  Del.4  Del.5  Del.6  Del.7 
Del.8  Del.9  Del.10  Del.11  Del.12  Del.13 
Del.14  Del.15  Del.16  Del.17  Del.18  Del.19  Del.20  Del.21

Läs historien och om männen bakom denna artikelserie

Rekommenderad läsning för de som vill lära sig mer
Fälthandböckerna:
Dagsländor i öringvatten
Nattsländor i öringvatten