Tilläggsartikel till serien
Sländor i öringvatten
Svenska flugan
Del 21.

Flata nymfer
- används de för lite?
Av Kenneth Boström och Tommy Bengtsson

  I vår artikel om gul forsslända (Heptagenia sulphurea) skrev vi att fisken sällan visar något större intresse för den nykläckta sländan, utan att den hellre tar nymfen, som är lättare åtkomlig. Men att fisken vid en del vatten tar sländan. Det kan vara på sin plats att modifiera detta påstående.

  Enligt våra egna erfarenheter, efter 1977, och efter vad vi hört från fiskekamrater, är det inte alls ovanligt att fisken tar sländan i dun-stadiet. Tvärtom kan man ha ett fint torrflugefiske när sländan kläcks. I den engelska fiskelitteraturen hävdas däremot att sländan är helt ointressant för fisken. Påståendena går således isär, vilket förmodligen beror på att gul forsslända är mycket vanligare i Sverige än i England. Just gul forsslända är ett bra exempel på att erfarenheter från andra länder inte alltid går att direkt översätta till våra egna förhållanden. Ett annat exempel är stor strömslända, som vi skrev om i artikeln "Så binder en mästare".

Brun forsslända i dunstadiet är lätt att känna igen på de fläckiga vingarna och de mörka ringarna på benen

Innan vi själva blev intresserade av fiskens matvanor, och därmed av insekter, hade vi inte någon gul torrfluga på krok 12 i flugasken och säkert var många andra i samma situation. Men under de senaste åren har den dykt upp i allt fler flugaskar - och inte bara där, det har tagits fisk på den också. I det sammanhanget kan vi nämna, att vi gjort iakttagelsen att imitationen duger bra också senare på säsongen då flertalet redan svärmat och de därför endast förekommer sparsamt på vattenytan.

På denna bild av nymfen ser man de spetsiga gälarna som är typiska

  Brun forsslända

  Gul forsslända har en nära släkting, brun forsslända (Heptagenia fuscogrisea), som är av ungefär samma storlek, dvs 10- 13 mm lång som dun och spinner. Nymfen är mycket lik gul forsslända och bindmässigt är de identiska. I engelsk flugfiskelitteratur står det att det lättaste sättet att skilja nymferna åt är efter den miljö de lever i. Gul forsslända lever på stenar i snabbt strömmande vatten, medan brun forsslända lever i en något lugnare vattenmiljö. Helt idiotsäkert är inte detta kriterium.

  Gul forsslända går att finna även i relativt lugnt vatten. Om nymferna lever och man har dem i en burk vatten går det att skilja dem åt med blotta ögat. Hos gul forsslända rör sig alla gälbladen samtidigt, helt synkront, medan gälbladen hos brun forsslända pulserar, så att man tydligt kan se en vågformig rörelse, ungefär som ett sädesfält rör sig i vinden. Om nymfen är avlivad får man använda en lupp för att skilja dem åt. Gälbladen hos gul forsslända är äggformade medan de är spetsiga hos brun forsslända, Anmärkningen hur man skiljer nymferna åt är endast avsedd för dem som är intresserade av flugfiskeentomologi - för praktiskt fiske är det fullt tillräckligt att känna till att gul och brun forsslända har en flat nymf helt olik de andra dagsländenymferna.

Axel Petersens recept på en flat nymf. Resultatet imponerar

  Tändstickskropp

  Det faktum att den är mycket flat gör den svår att efterlikna. I vår artikel om gul forsslända föreslog vi att homogen nylontråd binds in vid sidorna av kroken. Preben Torp Jacobsen använde en bindteknik där dubbingmaterial användes för att skapa en bred kropp. Vi bad om synpunkter på hur man bäst binder en flat nymf - och det fick vi. I byrålådan har sedan något år legat en, ask med vackra nymfer bundna av Axel Petersen från Glostrup i Danmark. Hans metod att skapa en flat nymf är lite svårare än vår och tar lite längre tid, men är definitivt värd besväret. För att få en flat kropp limmar han fast två tändstickor, en på vardera sidan kroppen. Tändstickorna formas sedan med kniv och sandpapper. Resultatet ser du på en avbilderna. Sedan tar bindningen vid. Värt att notera är också att vingsäckarna formats av en liten fjäder - en teknik som i regel används då  man binder bäcksländenymfer. Axel Petersen tillhör ett gäng som heter Flugbindarlaget och som träffas regelbundet och byter erfarenheter. Efter vad vi förstått är det ett gäng kvalificerade flugbindare.

Bakvinge hos vuxen insekt, 1 :a, 4:e och 7:e gälen hos nymfen samt nymfens framben.

Specialkrok

  Ett alternativ till Axels teknik är att köpa en krok som specialtillverkats för att användas till flata nymfer. Den heter Draper Nymph Hook och tillverkas av Partridge. Den finns i storlekarna 6-14 i välsorterade flugfiskeaffärer. Ett litet problem med kroken är att kroppsmaterialet tenderar att glida på kroken. Detta problem undviks om man startar med att linda ett glest lager bindtråd över hela kroppen och lackar detta. Sedan glider inte dubbingen. Kroken är lite tyngre än en vanlig krok och lämpar sig därför bäst för tunga nymfer som skall fiskas nära botten, Det kan vara svårt att fiska den i ytan, för att efterlikna en kläckande nymf, ett problem som man inte har med Axel Petersens eller Prebens nymfer.

Med en Draper Nymph Hook åstadkommer du lätt en flat nymf. Starta med att linda ett glest lager bindtråd och lacka, så glider inte dubbingen. När du binder in den lösa kroppen av Nymphorm eller annat material måste du lämna gott om utrymme framför kroppen för att få plats med dubbing, ben och en whip finish. Kroppen måste cementeras för att inte glida runt

  Färdigstansad kropp

  Ett annat sätt att komma till rätta med problemet att binda flata nymfer är att binda fast färdigstansade nymfkroppar på en vanlig krok. Kroppsmaterialet heter Nymphorm och tillverkas av Phelps Flies Company i New York. Kropparna finns i tre storlekar - small, medium och large, Small används för 10-12 krok, Materialet är plast och kropparna kan trimmas med en sax.

  Man startar med att lägga ett jämnt lager bindtråd på kroken. Därefter fixeras kroppen med bindtråd. Efter att ha säkrat bindtråden med ett par halvslag läggs lite cement på ovan- och undersidan av kroppen. Sedan är det bara att börja binda, Tekniken förefaller vettig men den är inte helt oproblematisk. Genom att kroppsmaterialet är relativt tjockt och genom att kroppen slutar tvärt är det besvärligt att binda in stjärtspröten. Likaså är det besvärligt att börja med dubbingen. Den vill gärna glida ned över stjärtspröten. Formen är inte heller helt bra då det gäller att efterlikna de flata dagsländenymferna. Det senare är lätt att rätta till. Kroppen klipps av vid midjan med en sax och då kan man också passa på att göra bakkroppen lite spetsigare. Resultatet ser du på en av bilderna. När du sedan använder den "friserade" kroppen måste du komma ihåg att lämna gott om plats framför kroppen, Dels glider dubbingen ned framför kroppen, dels måste du ha plats för att binda in ben och för att göra en whip finish.

  Ett alternativ till Nymphorm är att klippa till en kropp ur en bit av en mjölkkartong eller något liknande material. Detta blir emellertid inte lika stadigt och inte heller lika hållbart som de färdigstansade kropparna men i gengäld är det lättare att binda in stjärtspröten eftersom mjölkkartongen är tunnare.

Traditionell Bengtsson/Boström dun.
Bindtråd: Ljusbrun.
Stjärtspröt och hackel: Ljus Blue Dun.
Dubbing: Ljust gråbrun polypropylene (Fly-rite nr 27).
Vingar: Ljusgrått hönshackel

  Lik March Brown

  Om nymfen till en brun forsslända är lätt att förväxla med den gula forssländans nymf, så är det desto lättare att skilja sländorna år. Gul forsslända är, som namnet säger, gul medan brun forsslända är brun som nykläckt dun och brun eller brunröd som spinner. Vingarna hos brun forsslända är i dun-stadiet brunfläckiga medan de är gulgrå hos gul forsslända. Ett annat kännetecken på brun forsslända är att den har två mörka band på benen, något som gul forsslända saknar.

  Med den bruna kroppen och de brunfläckiga vingarna är brun forsslända den svenska dagsslända som mest liknar March Brown. March Brown är namnet både på ett välkänt engelskt flugmönster och på den dagslända, Rhitrogena germanica, som den efterliknar. Denna dagslända är emellertid mycket större än brun forsslända och finns inte heller i Sverige utom möjligen i några småbäckar i Skåne. En March Brown på krok 12 borde i alla händelser fungera bra då brun forsslända kläcks.

  Kläckningen sker från juni till augusti och pågår under en stor del av dagen. Vanligen kläcks nymfen fritt i ytan men vi har också sett den krypa upp på ett vasstrå för att kläckas. Brun forsslända finns över hela landet, men verkar ha mindre betydelse för fisket än gul forsslända. En förklaring kan vara att gul forsslända är vanligare. En annan förklaring till att den är av mindre betydelse - vilket inte hindrar att den lokalt eller vid vissa tillfällen kan dra upp fisk till ytan och skapa ett bra fiske - är att den kläcks under en relativt lång tidsrymd och därför inte finns i några större mängder på ytan samtidigt.

  Svärmningen sker i skymningen över eller strax intill vattnet. Efter parningen flyger honorna uppströms och nedströms i flera omgångar och doppar bakkroppen i vattenytan. Efter fullbordad äggläggning blir de i regel liggande kvar på vattenytan. Till skillnad från kläckningen sker svärmning och äggläggning under en relativt begränsad tidsrymd, liksom hos alla andra dagsländor, vilket gör att brun forsslända som spinner och spent spinner kan ge ett bra fiske.

Av Kenneth Boström och Tommy Bengtsson 1981 ©

Till:
Del.1  Del.2  Del.3  Del.4  Del.5  Del.6  Del.7 
Del.8  Del.9  Del.10  Del.11  Del.12  Del.13 
Del.14  Del.15  Del.16  Del.17  Del.18  Del.19  Del.20  Del.21

  Läs historien och om männen bakom denna artikelserie

Rekommenderad läsning för de som vill lära sig mer
Fälthandböckerna:
Dagsländor i öringvatten
Nattsländor i öringvatten