Sländor i öringvatten del 12.

Samla, förvara och fotografera sländorna
Av Tommy Bengtsson och Kenneth Boström

  Många har hört av sig och undrat över hur man fotograferar sländor och hur man samlar in och förvarar dem. Den utrustning som krävs är enkel och materialet är lätt att få tag på. För att fotografera sländor behövs en spegelreflexkamera, några mellanringar och en blixt. Det finns speciell optik för makrofotografering men normaloptiken går också bra att använda.

  Mycket talar för att en flugfiskare når bättre resultat och får större utbyte av sitt fiske genom att vara uppmärksam på fiskens näringssökande. En viss kunskap om de insekter öringen äter leder till att vår iakttagelseförmåga skärps när vi fiskar. Flugfiskare har i alla tider varit intresserade av de insekter fisken äter. Välkända engelska flugfiskare som t ex Skues och Kite kunde skilja de olika dagsländearterna åt med blotta ögat. De besatt stor kunskap om de olika arterna.

  För att kunna jämföra våra iakttagelser vid olika tidpunkter måste vi känna igen de insekter öringen äter. Genom att samla eller avbilda insekterna och analysera maginnehållet i den fisk vi fångar kan vi få uppslag till vilka flugor vi ska använda och hur de ska fiskas.

  De iakttagelser vi gör samlar vi i en fiskedagbok tillsammans med uppgifter om väder, vattentemperatur, fångad fisk och annat.

  Insamling

  För att fånga flygande insekter används en fjärilshåv, Diametern bör vara 30-40 cm och djupet omkring en halv meter. Ramen, som är av 3 mm rund galvaniserad tråd eller 4-5 mm aluminiumtråd, böjs runt en spann eller något liknande. Tyget till håven ska vara glest och måste tvättas innan det sys. Det tyg som används som myggnät till tält duger fint. Efter att ha trätt ramen genom den ficka i framkanten som vi sytt, fästes den på en 1,5-2 m lång käpp. Ett bra sätt är att fästa den på en kort käpp som passar till mellandelen på ett metspö. Håven blir lättare att transportera och kan förlängas om så behövs.

  Ett tredje alternativ är att fästa ramen vid en 1 dm lång plastslang med hjälp av vävtejp. Slangen träds sedan över en käpp eller ett metspö av glasfiber sedan toppen tagits bort. Håven blir lätt att ta med sig och en mindre håv efter denna modell får plats i fiskevästen.

  För att fånga nymfer kan flera olika redskap användas. En vattenhåv kan tillverkas som en fjärilshåv fast mindre och grövre och med starkare tyg. Håven kan användas i de flesta sammanhang men är svår att vittja. För att kunna se vad som finns i håven är man tvungen att slå över innehållet i en burk eller ännu hellre i en liten vit skål, t ex en framkallningsskål. Därifrån kan man sedan plocka upp insekterna med pincett, pensel eller fjäder. För att leta reda på de krälande dagsländenymferna, t ex röd strömslända (BWO), kan man helt enkelt lyfta upp en bit mossa i fotobaljan. En del åsländor (Baetidae), sötvattensräkor och litet annat brukar också följa med.

  Det redskap som vi mest använder är också det som är lättast att tillverka. Den består av två bambustänger som är 75-100 cm långa och ett kvadratiskt nät med 50 cm:s sida. Nätet kan antingen vara av starkt, glest tyg eller av den typ av flugnät som används i fönster. Vid två motsatta sidor syr du fickor som du sedan trär ned bambustängerna i. Till sist fäster man nätet med snören i varje hörn. Håven är lätt att ta med sig och lätt att vittja. Den lämpar sig närmast för rinnande vatten. Iförd vadarstövlar stegar man ut i ån, sticker ned håven nedströms och petar till bland stenar och växter så att de insekter som finns där tappar fotfästet och driver ned i håven.

Med ryggen mot strömmen skrapar man till med fötterna
och fångar upp de insekter som tappar fotfästet.

  På detta sätt fångar man nästan alla de insekter som finns i rinnande vatten. Om man vickar lite på större stenar driver forssländor och bäcksländor ned i nätet. Dessa insekter fångar man emellertid enklast genom att lyfta stenen upp ur vattnet eftersom de klamrar sig fast vid stenen.

  Ett bra hjälpmedel för att fånga de larver som lever i bottenslammet eller i gruset är ett finmaskigt durkslag som är fäst vid en käpp. Om man vaskar fram och tillbaka i vattnet sköljs slammet bort. Durkslaget kan med fördel användas i stillastående vatten och bland växtlighet.

  Även om de insekter som dör genom försurning och nedsmutsning är oändligt många fler än de som insektsintresserade flugfiskare kan tänkas ta upp ska man aldrig fånga fler insekter än nödvändigt. Om vi vänder varenda sten i en ström finner vi förmodligen inte fler arter än om vi gör några stickprov. Det är naturligtvis viktigt att vi inte trampar omkring i vattnet så att andra fiskare störs. Om vi trampar omkring oförsiktigt i smååarna stör vi dessutom fisken.

  Förvaring

  De insekter som fångats kan avlivas och förvaras i sprit. Detta gäller såväl nymfer som sländor. Bäst är att använda 70% ren sprit. Eftersom sådan är svår att få tag på kan det också duga med A-sprit, som är ofärgad, eller K-sprit som är svagt färgad. En formalinlösning kan också användas i stället för sprit, men eftersom formalin är ett mycket farligt ämne som bland annat kan framkalla allergier vill vi bestämt avråda användning av formalin. Eftersom sprit avdunstar lätt måste den burk vi använder vara tät. Glasburkar som innehållit konserverade grönsaker är täta och bra. Nackdelen med dessa är att de är för stora. Det är bättre med mindre burkar som endast innehåller ett par insekter.

  Vi brukar använda oss aven snäpplocksburk på 8 ml som finns hos Harlid & Stern AB, beställnings nr 02-0175. De kostar 25 öre styck men moms, frakt m m tillkommer så man bör slå sig samman några stycken för att få ett hyggligt pris. Men burken är inte helt idealisk då glaset inte är tillräckligt klart.

  Vingade dagsländor kan även avlivas i en burk med lock som innehåller en tuss bomull fuktad med ättikseter. Bomullstussen får absolut inte vara våt för då skadas insekterna av etern. Nattsländor och bäcksländor kan avlivas på samma sätt. De båda senare arterna behöver inte förvaras i sprit utan kan förvaras torrt i en ask eller glasburk. De kan även sättas på nålar.

  Ett problem när insekterna förvaras i sprit är att färgerna försvagas. Ett par amerikanska flugfiskare, Al Caucci och Bob Nastasi, rekommenderar denna blandning som gör att färgerna håller sig bättre: natriumfosfat monobasisk 8,9 mg, natriumfosfat diabasisk 11,3 mg, formaldehyd lösning 40 %95 cl, destillerat vatten 190 cl. Dela blandningen i två flaskor märkta I och II. 0,5 % natrium hydrofosfat blandas i flaska II. När sländorna fångas läggs de i lösning I där de får ligga i 3-7 dagar. Sedan överförs de i lösning II för slutlig förvaring. Även dessa blandningar innehåller formalin och största varsamhet måste iakttagas när de används.

Akvariet bör inte vara större än vad som anges på teckningen.
Vattendjupet ska vara 5-10 cm.

  Akvarium

  För att studera hur nymferna rör sig i vattnet och hur de kläcks kan man ta hem dem i en burk vatten och placera dem i ett akvarium. Man kan arrangera ett akvarium i en enkel plastbalja eller något liknande. Eller man kan låta en glasmästare göra ett i glas som limmas samman med silikonlim. En vit framkallningsskål duger också fint. Den finns att köpa i de flesta fotoaffärer för 15-20 kr. Ett vanligt akvarium för fisk kan naturligtvis också användas. För att få bra syresättning fyller man det endast till hälften med vatten.

  Lagom storlek på ett akvarium är 30x60 cm och 12,5 cm högt. För att få cirkulation och syresättning använder vi en vanlig luftpump. Munstycket till luftpumpen placeras i ena hörnet. Ovanpå den fastsättes en aluminiumplåt som tvingar luftströmmen att vika av åt sidan. Den drar då med sig vatten och vi har löst syresättnings- och cirkulationsproblemet på en gång. På botten läggs ett lager av grus som vi planterar några vattenväxter i. Dessa kan antingen köpas i en akvarieaffär eller också kan man ta dem samtidigt som nymferna insamlas. Ett par knytnävstora stenar och någon rot kan vi också lägga i. Egentligen ska man försöka att bygga upp den miljö som nymferna fångades i.

Aluminiumplåtens placering ovanför luftmunstycket.

  De sländor som lever i stillastående . eller långsamtflytande vatten klarar sig i regel bättre i akvarium. Brun dammslända trivs bra i akvarium. Även gul forsslända, liksom brun, tål att ha i akvarium trots att man skulle förmoda att de var svåra att få att trivas. För att titta närmare på insekterna kan ett vanligt förstoringsglas användas. I pappersaffärerna säljs en plastlupp som endast kostar 6-7 kronor och som är bekväm att ha med sig när man fiskar. Den består av mjölkfärgad behållare som insekten placeras i och en lins. När vi ändå är i pappersaffären kan vi passa på att köpa en pincett som vi sedan spetsar till genom att fila ner sidorna lite.

  Fotografering

  Det trevligaste sättet att bevara insekter på är att fotografera dem. När de sedan visas på duk fylls man av förundran över den skönhet som dessa små kryp har. Vad vi behöver är en spegelreflexkamera. Makrofotografering ställer inga högre krav på kamerahuset. Det är dock en fördel om det finns att få med en vanlig mattskiva utan mikroprismor eller snittbild. Dessa fungerar i alla fall inte vid makrofotografering och är bara i vägen när sländan ska fokuseras.

  Flertalet kamerafabrikat har speciella makroobjektiv men det finns också "piratobjektiv". Nästan alla makroobjektiv är konstruerade för bäst återgivning i skala 1:10 medan normalobjektiv är bäst på 10 m eller oändligheten. Med en 25 mm mellanring på ett 50 mm makroobjektiv eller en 50 mm mellanring på ett normalobjektiv kommer vi ned i skala 1:1.

Lämplig fotoutrustning för fotografering i fält: 55 mm makro-objektiv och vridbar blixt, en allround- utrustning.

  Vidvinkelobjektiv är utmärkta makroobjektiv under förutsättning att de vänds. Speciella s k reverseringsringar finns i de flesta fabrikat och kostar omkring 50 kronor. Nedbländningen måste då ske med vänstra handens pekfinger eller med dubbel trådutlösare. I stället för mellanringar kan en bälg användas. Härigenom kan skalan lätt förändras. Fotografering med bälg och med omvända objektiv lämpar sig bäst för inomhusfotografering och inte för att ta bilder på lättrörliga insekter utomhus.

  Ett normalobjektiv med mellanringar eller ett makroobjektiv är bäst för fotografering i fält. Utan mellanring kan makroobjektivet användas som ett vanligt normalobjektiv. Om du funderar på att köpa ett nytt objektiv vill vi rekommendera ett 50 eller 55 mm makroobjektiv som tyvärr är ganska dyrt. Med makrozoomar kommer man inte ned i skala 1:1 och är därför inte lämpade för insektsfotografering. De är dessutom stora och klumpiga. För att få större skärpedjup finns makroobjektiv med en längd av omkring 100 mm. Med en 50 mm mellanring kommer de ned i skala 1:1. Nackdelarna med de längre makroobjektiven är att de är mycket dyra och dessutom tunga och klumpiga. För att kunna ta fiskebilder och naturbilder måste dessutom ett normalobjektiv släpas med.

  Det vi ska fotografera är litet och detaljrikt. En mycket finkornig film måste därför användas. De färgfilmer vi brukar använda är Kodachrome 25 eller 64 som genom tillverkningstekniken är extremt finkornig. Om en mera grovkornig film eller film för pappersbilder används är det likgiltigt vilken fotoutrustning som används.

  För att få bästa skärpedjup måste bländare 16 eller 22 användas. Detta medför att dagsljuset i regel inte räcker till för att belysa insekten. Kameran måste därför förses med blixt. En vanlig kompaktblixt med ett ledtal på omkring 30 vid 100 ASA är lämplig. Den efterliknar solljuset bäst och ger en skugga som ger bilden kontrast och djup. Med blixten fryses bilden och rörelseoskärpa försvinner. Ringblixtar ger bilder utan djup och med ringar i buktiga ytor och är därför inte lämpliga.

Här har vi fotograferat en bandad simslända
som just kläckts på ett vasstrå

  Blixten ska helst placeras så att reflektorn kommer i objektivets framkant. Den ska sprida ljuset uppifrån, snett från sidan så att skuggan hamnar snett under insekten. Ljuset ska således träffa insekten snett uppifrån, snett framifrån. Speciella blixtfästen som gängas fast i objektivets filtergänga finns att köpa. Till vårt 55 mm makroobjektiv har vi skruvat fast en knäled på mellanringen. Vi har borrat ett hål i mellanringen och fäst knäleden med en bult inifrån. De bästa blixtarna är de som går att vrida 180 grader i sidled, t ex Sunpak, National och Metz. Med ett enkelt handgrepp får du ljuset att träffa insekten från höger eller från vänster.

  Nackdelen om blixten träffar insekten rakt framifrån är att den ger starka reflexter i vingarna och i buktiga ytor och att bilden inte får samma djup som när den riktas snett från sidan.

  Om Kodachrome 25 används och vi har en blixt med ledtal 30 och ett 50 mm objektiv får vi ett bländartal kring 22. Ett halvt bländarsteg mindre om omgivningen är ljus och tvärtom. En blixt med ett ledtal omkring 24 ger bländare 16.

  Dessa tal ger en uppfattning om vilken bländare som ska användas. Beroende på blixtens placering och utformning förändras det. Det är ganska lätt att lista ut vilken bländare man ska använda genom att ta flera bilder av samma slända men med olika bländare, t ex 8, 11, 16 och 22.

Bilder av nymfer i vatten kan tas vinkelrätt mot vattenytan. Var försiktig med blixten så att den inte reflekteras mot vattenytan in i objektivet. Nymfen måste befinna sig strax under ytan eftersom avståndet mellan objektiv och nymf inte blir mer än omkring 5 cm i skala 1:1. Det bästa resultatet erhålles också när vattendjupet är så litet som möjligt. Med ett 100 mm objektiv kommer man åt insekterna lättare i vatten eftersom avståndet mellan objektiv och nymf fördubblas.

  Svårigheten med makrofotografering är att skärpedjupet endast är någon m m. Med skärpedjup menas det avstånd hos motivet som blir skarpt vid normal förstoring. Fokuseringen är det besvärligaste momentet. Det är enklast att sikta in sig på ett par tre punkter t ex huvud, sista segmentet på bakkroppen och vingspetsen. Det vi fotograferar sitter inte stilla så länge att vi kan använda stativ men rörelser hos fotografen och hos sländan fryses av blixten.

  För de som vill ha fler tips om makrofotografering eller om naturfotografering vill vi rekommendera Ingmar Holmåsens bok om naturfotografering (Ingmar Holmåsen: "Naturfotografering". Bonniers. 2:a uppl 1976.). Den innehåller ett speciellt kapitel om makrofotografering och han visar även hur man kan använda en fotobalja för vattenbilder. Häng kameran runt halsen, leta reda på ett durkslag och några burkar, på med stövlarna och bege dig ut till ditt vatten.

Av Tommy Bengtsson och Kenneth Boström 1977-79 ©

Till:
Del.1  Del.2  Del.3  Del.4  Del.5  Del.6  Del.7 
Del.8  Del.9  Del.10  Del.11  Del.12  Del.13 
Del.14  Del.15  Del.16  Del.17  Del.18  Del.19  Del.20  Del.21

  Läs historien och om männen bakom denna artikelserie

Rekommenderad läsning för de som vill lära sig mer
Fälthandböckerna:
Dagsländor i öringvatten
Nattsländor i öringvatten