Sländor i öringvatten del 8.

 Nu imiterar vi sandsländorna
Av Tommy Bengtsson och Kenneth Boström

  "I somras satt vi i en al som hängde ut över ån och såg hur öringen vakade bara ett par meter ifrån oss. Vi såg hur honor, som lagt sina ägg, flöt förbi under oss ned till kilosöringen som sög ned dem under ytan. Den grova öringen tog dessa jättedagsländor med ett sippvak." Det skrev Tommy Bengtsson och Kenneth Boström när de i förra numret presenterade åsandsländan och sjösandsländan. Här imiterar de sländorna.

  Om fisket misslyckas då man efterliknar sandsländan beror det för det mesta på att man använder en fluga som är för liten eller som har fel proportioner och därmed fel siluett.

Egen imitation av Dun

  Många försök har gjorts att använda så kallade extended bodies. dvs bakkroppen har byggts upp av nylon, hjorthår eller något annat och är längre än kroken. Dessa imitationer, liksom de som binds på krok i storlek 6-8, är svåra att kasta och flyter ofta dåligt på vattnet. Ett annat problem uppstår också när man använder stor krok. För att man ska kunna kasta en stor och tung fluga propert krävs en grov tafsspets.

  Dessa problem har vi försökt lösa genom att binda torrflugan med en liten lätt krok och med en lätt bakkropp av hackelfjäder enligt amerikansk modell. För övrigt fiskas både dun och spinner som vid vanligt torrflugefiske. Genom den låga vikten behöver tafsen inte vara grov och flugan blir lättkastad.

  Fiske med kläckande nymf har vi aldrig haft någon framgång med. Detta beror troligen på att kläckningsförloppet går mycket snabbt. Vi nöjer oss därför med att beskriva hur man efterliknar den vingade insekten.

  Både när du binder dun och spinner börjar du med att binda in en hackelfjäder (1.). Innan hacklet binds fast vid kroken kan det förstärkas med silikon eller venylcement. Hacklet binds in strax före krokböjen (2). Bind sedan in täta små buntar av hjortsvans, på samma sätt som man binder ett huvud på Muddler Minnow, tills det återstår omkring 4 mm fram till krokögat (3). Klipp därefter framkroppsformen. Om du saknar gulfärgad hjorisvans kan du använda en naturfärgad som du ger lite färg med gul vattenfast färgpenna efter det att kroppen är nedklippt.

  Efter detta är det besvärligaste avklarat och du binder in vingarna alldeles i anslutning till hjorthårskroppen så att de får stöd av denna (4). Annars har stora fjädervingar en tendens att vika sig bakåt under kastet och förbli i denna ställning. Vingformen kan klippas till antingen före eller efter bindningen. När nu vingarna är på plats fästes ett hackel av bra kvalitet framför vingarna. Hacklet lindas två varv bakom vingarna och resten framför. Efter ett halvslag vid krokögat binds hacklet på undersidan upp med en åtta (5). Detta gör att flugan står rätt på vattnet.

  Kroppen på spinnern binds på samma sätt som på dunimitationen men färgas med en mörkbrun eller svart spritpenna. Till vingarna använder man ett stort hackel av bra kvalitet eller ännu hellre ett sadelhackel. Efter inlindningen av hacklet binder du ner det på under- och ovansidan med en åtta.

Egen imitation av spinner

  I engelskt flugfiskespråk kallas honan, när hon ligger döende på vattenytan efter att ha fullbordat livscykeln, för Spent Gnat. Gnat betyder mygga och namnet Spent Gnat på denna stora dagslända som är en tum lång låter lite egendomligt. Är det så att honan efter äggläggningen humoristiskt kallas Spent Gnat liksom Robin Hoods storväxte följeslagare kallades Lille John? Hur som helst så imiteras Spent Gnat med mönstret Gray Drake.

  Ulf Löfdal från Ängelholm har bundit upp en dunimitation som han har använt för sitt fiske i åarna i nordvästra Skåne. Kroppen är uppbyggd av polypropylene. Fjädervingarna placeras mitt på kroppen. Runt vingarnas bas lindas ett tupphackel. Detta sätt att linda hacklet ger en stor anläggningsyta mot vattnet och därmed bra nytförmåga. Problemet med att kroken blir för tung vid stora imitationer och att nytförmågan minskar är därmed reducerat.

Ulf Löfdals fina imitation av åsandslända dun

  Sjösandsländan efterliknas med samma fluga som åsandsländan. Skillnaden är och att man väljer en mindre krok att man minskar kropp och vingar med några mm. Trots att sjösandsländan är mörkare kan man använda samma kroppshackel eftersom bakkroppens undersida inte skiljer sig mycket åt.

Mönsterbeskrivning

Egna imitationer
Dun
Krok: Partridge 4X fine upward eye nr 12-14
Bindtråd: ljusbrun
Bakkropp och stjärtspröt: Badger eller liknande
Mellankropp: hjortsvans
Vingar: fjäder av rapphöna eller gulbrun kroppsfjäder från mandarinand
Hackel: Badger eller liknande

Spinner
Krok: Partridge 4X fine upward eye nr 12-14
Bindtråd: ljusbrun
Bakkropp och stjärtspröt: Badger eller liknande
Mellankropp: hjortsvans
Vingar: Grizzle hackel

Ulf Löfdals dunimitation
Stjärt: tre fibrer ur fasanstjärt
Kropp: blekgult + ljusoliv poly i lika delar
Vinge: Oliv hönsnackfjäder
Hackel: ljus oliv tupphackel

Av Tommy Bengtsson och Kenneth Boström 1977-79 ©

Till:
Del.1  Del.2  Del.3  Del.4  Del.5  Del.6  Del.7 
Del.8  Del.9  Del.10  Del.11  Del.12  Del.13 
Del.14  Del.15  Del.16  Del.17  Del.18  Del.19  Del.20  Del.21

Läs historien och om männen bakom denna artikelserie

Rekommenderad läsning för de som vill lära sig mer
Fälthandböckerna:
Dagsländor i öringvatten
Nattsländor i öringvatten