|
Sländor i öringvatten del 7.
Åsandslända - Sjösandslända
Av Tommy Bengtsson och Kenneth Boström
Ephemera
danica är vår största dagslända. Dess nymf lever i gångar som
den gräver i åarnas sandbottnar. På engelska kallas den
Greendrake och Mayfly och i vissa delar av Sverige för Rockan
eller Rocken. Då vi
brukar kalla sländorna efter något som är typiskt för dem, så
att namnet lättare fastnar i minnet, vill vi hellre kalla den
för åsandslända. Vilket namn som faller flugfiskarna bäst i
smaken får framtiden utvisa.
Åsandslända på
sommaräng, spinner hane
Åsandsländan är en av de
tidigaste dagsländorna och då den svärmar har flugfiskesäsongen
kommit igång på allvar. Nymfen skiljer sig helt från de som vi
tidigare tittat på. Den är byggd för att leva i gångar som den
gräver i åbottnen. Den har mycket bestämda krav på sandens
kornstorlek och botten får inte vara täckt av slam och dy. Benen
är utformade som skopor och den har två långa betar på överkäken
för att borra sig igenom sanden. Eftersom den lever i en miljö
med extremt låg vattenomsättning har den mycket välutvecklade
gälar som nästan helt täcker bakkroppens sidor och ovansidan.
Nymfen tar i regel två år för att utvecklas innan den är klar
att kläckas och har då uppnått 18-25 mm längd.
I engelska
flugfiskeböcker diskuteras om nymfen utgör öringföda. Harris*
säger att nymfen går upp till botten när den ömsar skinn och att
öringen därför kan ta nymfen. Nymfens skal innehåller kitin som
efterhand hårdnar. Alla dagsländenymfer byter därför ut sitt
hårda skal mot ett nytt elastiskt i takt med att de växer. Det
nya skalet är till en början ljust men blir sedan mörkt efter
hand som det hårdnar. Ju större art, desto fler gånger ömsar den
hud. Åsandsländan, som är vår största dagslända, ömsar hud
mellan 20 och 25 gånger så öring och annan fisk bör ha flera
chanser att äta nymfen.
* J.R Harris: An Angler's
Entomology. London 1952. 4:e upplagan 1970 slutsåld. Utkommer i
en 5:e upplaga.
Proppfulla
I Sverige har vi en man
som är specialist just på åsandsländans nymfer. Det är Björn
Svensson vid Zooekologiska avdelningen, Lunds universitet.
Han håller på med en
undersökning som innefattar åsandsländan. Han har funnit att
nymfen kan byta skinn i de gångar som den gräver i sandbotten
och att den troligen hellre gör det där, eftersom den då är
skyddad. Att nymfen ger sig upp på bottnen beror förmodligen i
stället på att gångarna slammas igen eller raseras. Detta kan
inträffa när. vattenståndet i ån förändras eller när fåglar
söker näring på botten. Man kan vid sådana tillfällen finna
öring som är proppfull med åsandsländans nymfer. Björn har också
funnit att nymferna ibland kan utvecklas i tre år innan de
kläcks. Delta kan inträffa i samma bäck och för nymfer som
kläckts samtidigt.
Nymfen kläcks, som
framgår av det engelska namnet, i maj månad. Den kläcks i regel
inte, längre än till i början av juni. Under vissa förhållanden
blir endast en del sländor flygklara i maj-juni. Flygperioden
kan då utsträckas till juli och augusti då det kläcks lika många
sländor som under försommaren.
När man talar om
kläckningsperioder får man hålla i minnet att nymfens växt,
liksom vattenflorans, är beroende av vattentemperaturen. Nymfen
kläcks vid en viss vattentemperatur. Beroende på höst och
vårvärmen kan sländan kläckas tidigare eller senare. Ju längre
norrut i landet man kommer desto senare kläcks dagsländorna.
Långsamma vingslag
Kläckningen går mycket snabbt
och om vädret är bra lyfter sländan strax från ytan. Finns det
träd kring ån sätter den sig gärna där, om inte kan den flyga
långt bort från ån. Om vädret är bra ömsar sländan hud nästa dag
och framåt kvällen svärmar sländan på läsidan av träden nere vid
ån. Eftersom sländan mäter 5-6 cm mellan vingspetsarna är den
lätt att se även om den flyger högt uppe vid trädtopparna.
Hannen lyfter sig med långsamma vingslag några meter rakt upp i
luften för att sedan sakta dala ned med utsträckta vingar.
Svärmningen inträffar vid skymningen och man ser ofta honor som
lägger ägg samtidigt som nymferna simmar upp till ytan för att
kläckas.
En vanlig iaktagelse är
att öringen inte tar åsandsländan de första dagarna den kläcks,
även om den finns rikligt på ytan. Det verkar som det tar några
dagar, eller upp till en vecka, innan öringen ställer om sig på
ytföda i stället för bottenföda. Men när den väl vant sig så
blir intresset desto större. Åarna nästan kokar av fisk då det
är stora kläckningar av åsandsländan.
Sippvak på spent
åslända. Fisken visade sig aldrig.
Det enda man såg var en ring på vattenytan.
l somras satt vi i en al
som hängde ut över ån och såg hur öringen vakade bara ett par
meter ifrån oss. Vi såg hur honor, som lagt sina ägg, flöt förbi
under oss ned till kilosöringen som sög ned dem under ytan. Den
grova öringen tog dessa jättedagsländor med ett sippvak. Fisken
visade sig aldrig. Det enda man såg var en ring på vattenytan.
Grov fisk - fiske
förbjudet!
Samtidigt med
svärmningen kläcktes nya insekter som öringen tog med ett
våldsamt plaskande. För att strax efter suga ned en döende hona
med ett litet sipp, utan att visa sig. Hur många gånger har man
inte stått på lite avstånd och tänkt att fisken vakar på nymf
när den i stället tar sländor som just slutit sin livscykel?
Nykläckt
åsandslända, hona
Nykläckt
sjösandslända, hona. Vingarna har ännu inte hunnit räta sig.
Hane i
spinnerstadiet, sjösandslända
Åsandslända, nymf
Det var inte bara
åsandsländar som fanns på ytan. Gul forsslända kläcktes, liksom
mygg, eller möjligen var det knott. Öringen tog allt som kom
flytande; mygg, gul forsslända, sandsländar som kläcktes och som
var döende. Vilken som helst av dessa insekter borde gå att
efterlikna och ta fisk på. Då vi satt i en al vid en å som vi
inte hade fiske i fick vi nöja oss med spekulaltioner denna
gång. På en sträcka av 100 meter vakade närmare tio grova
fiskar. Nedströms hördes det regelbunde som om någon kastat en
åra i ån. Grov fisk och fiske förbjudet!
Åsandslända
I Sverige finns
ytterligare en art av samma familj. Den heter Ephemera vulgata
och lever i sjöar och dammar samt i åarnas . lugnare partier. Vi
kallar den därför för sjösandslända till skillnad från
åsandsländan som endast lever i åar. Liksom åsandsländan finns
den över hela landet utom uppe i fjällen. Sjösandsländan lever
ett likartat liv som åsandsländan men har avsevärt längre
kläckningsperiod. I grunda dammar kan den kläckas mycket tidigt
och kläcks sedan sommaren ut.
Sjösandslända
En av våra fiskevänner,
Jerry Pettersson från Helsingborg, såg masskläckning av
sjösandsländan i en grund sjö i närheten av Hässleholm så tidigt
som den 23 april i år. Detta trots att våren var sen. Förutom
att kläckningsperioden är längre skiljer sig sjösandsländan från
åsandsländan genom att den är mindre och att den lever i en
annan vattenmiljö. Bakkroppens teckning är annorlunda och det
enklaste sättet att skilja såväl sländorna som nymferna åt är
just på bakkroppsteckningen. Sjösandsländan har långsmala
fläckar på bakkroppens tio segment, så att det ser ut som två
linjer utmed kroppen, medan åsandsländan nästan saknar fläckar
på de mellersta segmenten.
Bakvinge av
åsandslända (D)
Bakkropp av Åsandslända (d)
Bakkropp av sjösandslända (v)
Åsandsländan skiljs från
sjösandsländan på bakkroppens teckning. Detta gäller både för
nymf och slända. Åsandsländan lever i strömmande vatten medan
sjösandsländan lever i sjöar och i åarnas lugna delar.
Sandsländorna kännetecknas
som nymf av:
1) Att de långa stjärtspröten är kraftigt behårade på båda sidor
2) Att benen är formade som skovlar, på överkäken finns långa
betar
3) Fransiga gälar som täcker en stor del av bakkroppen
4) 15-18 mm lång
Sandsländorna kännetecknas
som slända av:
1) Tre stjärtspröt
2) Stor bakvinge med utvidgning vid framkantens nedre del
3) Mycket stor, 15-25 mm
4) Fläckiga vingar
Av Tommy Bengtsson och Kenneth
Boström 1977-79 ©
Till:
Del.1
Del.2 Del.3
Del.4 Del.5 Del.6
Del.7
Del.8 Del.9
Del.10 Del.11
Del.12 Del.13
Del.14 Del.15
Del.16 Del.17
Del.18 Del.19
Del.20 Del.21
Läs historien och om männen bakom denna
artikelserie
Rekommenderad läsning för de som
vill lära sig mer
Fälthandböckerna:
Dagsländor i öringvatten
Nattsländor i öringvatten |
