Sländor i öringvatten del 15.

Bind en åslända
Av Kenneth Boström och Tommy Bengtsson

Tommy Bengtsson och Kenneth Boström beskriver här hur du binder åslända, en av våra kändaste dagsländor, som vi presenterade i förra artikeln. Dessutom har vi bjudit in två gästbindare.

  Färgen på åsländorna kan variera mycket starkt. Liksom alla andra dagsländor har åsländorna inte samma färg när de kläckts och står på vattenytan, som de har en halvtimme senare. Efterhand som huden torkar mörknar sländan. Stjärtspröten är dessutom mycket kortare då de står på vattenytan. De är inte längre än nymfens, dvs högst halva kroppslängden. Först sedan de lämnat vattenytan pumpas stjärtspröten upp.

  Trots de stora färgvariationerna kan de 11 svenska åsländorna indelas i tre grupper i dunstadiet efter färg. Utgångspunkten för vår indelning är färgen på kroppens undersida, speciellt bakkroppens undersida. Den ena gruppen är gråoliv, den andra är närmast krämfärgad och den tredje mörkgrå. Till den första gruppen hör bland annat stor åslända, som på engelskt flugfiskespråk kallas Large Dark Olive. Det engelska namnet beskriver närmast färgen på ovansidan. Stor åslända efterliknas på krok 12 och mindre medan de andra arterna binds med krok 14-18.

  Honorna har i spinnerstadiet stora likheter i färg. De kan enligt vår mening alla efterliknas med ett mönster. Färgen är ljust brunröd. Flugan får bindas i storlekarna 12-18. De allra minsta åsländorna skulle egentligen bindas på krok 20 men om längden på krok 18 utnyttjas snålt fungerar den bra.

  Nymfen mycket enkel

  Vi använder endast en nymf för att efterlikna alla åsländenymferna. Den påminner starkt om Sawyers Pheasant Tail Nymph, men binds med brunt bindsilke i stället för koppartråd och får därigenom annan färg. I de fall vi förtynger nymfen använder vi koppartråd eller ännu oftare blytråd under kroppsmaterialet. Till kropp använder vi fasanstjärtspröt. Vi har prövat med både guldfasan och vanlig fasan eftersom en del nymfer är ljusare och andra mörkare. Vi har emellertid inte kunnat märka någon skillnad så det borde räcka med att binda nymfen av vanligt fasanstjärtspröt.

  Dagsländornas nymfer ömsar hud upp till 25 gånger och efter varje hudbyte är de mycket ljusa. Huden mörknar sedan i takt med att den hårdnar. Det är just på grund av att huden hårdnar som nymfen måste byta hud. När den ska kläckas är den som allra mörkast. Vi ska därför inte låta lura oss av färgen på de nymfer som finns på botten när materialet till nymfen väljs. Så t ex kan det ofta finnas nymfer av stor åslända vars bakkropp är närmast grön. Men även den blir brun innan den kläcks. Även om vi fiskar med djupgående nymf kan vi alltid välja en mörk nymf eftersom det alltid finns mörka nymfer.

  Bindningen av nymfen är mycket enkel. Efter det att kroppsformen byggts upp av bindtråd eller förtyngningsmaterial fästes några fibrer av fasanstjärtspröt så att spetsarna sticker ut halva kroppslängden. Linda fram bindtråden och följ efter med fasanfibrerna. Vi gör således inte som Sawyer, som lindar fasanfibrerna runt koppartråden och lindar alltsammans fram. Efter det att fibrerna fästs längst fram, viks de fram och åter över framkroppen för att efterlikna de vingsäckar, som den färdiga sländans vingar ligger hoptryckta i. Efter whip-finish är nymfen klar. Om fasanfibrerna inte räcker till vingsäckar, är det bara att binda in några nya fibrer.

  Endast färgen skiljer dem åt

  Våra tre dunmönster binds som traditionella dunimitationer. Stjärtspröten binds in relativt korta. Genom att lägga bindtråden några varv under stjärtspröten och sedan dra åt med ett varv över dem fixeras spröten. När krok 12 används får vi lättast fason på kroppsdubbingen om vi först går fram till den plats där vingar och hackel ska bindas in. Nu dubbas pollyn på bindtråden och vi lindar dubbingen först bak till stjärtspröten och därefter tillbaka där vi startade. Poängen med att linda kroppsmaterialet dubbelt är att vi därigenom får en lite kraftigare kropp utan att samtidigt få en lös och tovig kropp. I mindre krokstorlekar krävs detta inte och om ett grovfibrigt kroppsrnaterial använts är det inte heller nödvändigt. I övrigt binds de som vanligt, så vi behöver inte upprepa oss.

  Frågan är om inte de tre kroppsfärgerna, gråoliv krämoliv och mörkgrå, kan reduceras till två. Den ena imitationen skulle då vara mörkgrå och den andra krämoliv. I de flesta fall är detta säkert tillräckligt. Men ibland stöter vi på fisk som är mycket kräsen med avseende på storlek, färg, flytegenskaper och presentation.

  Spinnern binds på samma sätt som gul forsslända (artikel) utom kroppen som är slankare hos åsländorna. Vad gäller färgen kan det vara värt att pröva en ljusare variant om fisken är kräsen. Åsländornas honor varierar mycket starkt i färg. Flera av dem kan vara nästan skära på undersidan. Eftersom variationerna är stora är det bäst att fånga några spinnerhonor vid fisketillfället.

  Två gästbindare

  Denna gång har vi inte mindre än två gästbindare. Den ene är Eddi di Biaggio, som tidigare medverkat i denna serie och den andra är Bengt Öste, som väl inte behöver någon presentation. Eddi har bundit upp en mycket fin dun som stor åslända har stått modell för. Han brukar binda den på 16 och 14 krok. Det grå pollygarn som han använt till vinge kan vara svårt att få tag på. Egendomligt nog är det lättare att få tag på fyra olika blåa nyanser och tre violetta än ett nystan grått pollygarn. Som ribbing har han använt ljus oliv bindtråd. Vi hoppas att ni med hjälp av mönstret och bilden kan klara av att binda flugan.

  Bengt Öste har bundit upp två fina flugor till oss. Den ena har svart åslända som förebild och den andra stor åslända. Även om de bundits upp med dessa båda insekter som förebild kan de användas för flera andra. Den mörkgrå parachute dun efterliknar de tre mörka åsländorna och den röda spinnern efterliknar i stort sett alla åsländehonor i spinnerstadiet utom de tre mörkgrå. Som vi tidigare har konstaterat är färgvariationerna mycket stora, speciellt hos spinnern. De färger som vi i vårt eget mönster angett för honorna i spinnerstadiet är betydligt ljusare och efterliknar färgen på underkroppen medan Bengts spinner snarast går i den traditionella färgen. Båda färgerna har visat sig effektiva vid praktiskt fiske.

  Då det gäller spinnern så har Bengt stabiliserat de utslagna vingarna med ett hackel. Hacklet är inte uppbundet undertill och flugan flyter därför ganska högt och sjunker inte i första taget. Risken är annars, när enbart pollygarn eller uppbundet hackel används, att flugan efter en stunds fiske vill sjunka. Genom att hacklet står upp på ovansidan är flugan också lättare att se. Detta är viktigt eftersom fiske med spent spinnerimitationer ofta sker i skymningen.

  Till den mörkgrå flugan har Bengt använt herl från hägern. Hacklet har lindats runt vingen i stället för runt kroken. Flugan kommer att ligga ganska djupt i vattnet och risken för att den lägger sig är minimal. Genom hacklets fallskärmsliknande utformning landar den fint på vattnet. Denna metod är besvärligare än det traditionella men resultatet är värt mödan. Det dröjer förstås ett bra tag innan man får det att se ut som på Bengt Östes fina fluga.

  Svenska åsländearter (Baetis)

I förteckningen står: Namn på latin, svenska och engelska, storlek i mm. Samt om de förekommer i södra eller norra Sverige eller i England. Arterna har ofta flera namn på engelska men här har endast ett namn angivits.

  Gråoliva åsländor:

B. rhodani, stor åslända, Large Dark Olive 5-11, S, N, E
B. scampus, liten åslända, Little Dark Olive 5-7, S, E

  Krämoliva åsländor:

B. vernus, Medium Olive, 5-8 S, E
B. subalpinus. fjällåslända, 5-8 N
B. macani, 5-8 N, (ev S)
B. fuscatus, gulögd blända Pale Waterly, 5-7 S, N, E
B. lapponius, lappländsk åslända, 5-7 N
B. buceratus, skånsk åslända, 6-9 S, E

  Mörkgrå åsländor:

B. niger, svart åslända Iron Blue, 5-8 S, N, E
B. digitarus, 5-8 S, N
B. muticus, Iron Blue, 5-7 S, N, E

  Synonymer:

  Mönsterbeskrivningar av egna mönster:

Nymf
Krok: Partridge 4 x Fine nr 18 till 12
Bindtråd: ljusbrun
Stjärt, kropp och vingsäckar: fiber ur fasanstjärt

Krämoliv dun
Krok: Partridge 4 x Fine nr 18 till 14
Bindtråd: grå
Stjärt: cream hackel fiber
Kropp: Fly-Rite nr 25 eller 22
Vingar: grå hönshackelspetsar
Hacke!: dark cream

Gråoliv dun
Som krämoliv utom att krok 12 även används och följande
Stjärt: dark cream
Kropp: Fly-Rite nr 19
Hacke!: Blue-Dun med oliv ton

Mörkgrå dun
Som krämoliv utom följande
Kropp: Fly-Rite nr 7
Vingar: blågrå hönshackelspetsar
Hacke!: Iron Blue Dun eller svart

Spent spinnerhona
Krok: Partridge 4 x Fine nr 18 till 12
Bindtråd: brun
Stjärt: bruna fibrer av grävling eller mink
Kropp: Fly-Rite nr 25 eller 36
Vingar: vita hönshackelspetsar eller vitt pollygarn
Hacke!: på större storlekar ett brunt hackel runt vingroten, bind upp undertill.
Mönstret har de krämoliva och gråoliva honorna som förebild. Då det gäller de mörkgrå arterna används i stort sett samma material som till dun utom att vingarna är vita. Helsvart kropp fungerar också bra.

EDDI DI BIAGGIOS imitation av stor åslända dun
Krok: 16 och 14
Bindtråd: oliv
Stjärt: ljust Blue Dun hackel fibrer
Kropp: Polyblend olivbrun
Ribb: ljus oliv tråd
Vingar: mörkgrått pollygarn
Hackel: Blue Dun, fotofärgad med en svagt oliv ton

BENGT ÖSTES imitation av svart blända, dun
Krok: 16 till 14
Bindtråd: svart
Stjärt: Blue Dun hackelspröt
Kropp: mörkgrått hägerherl
Hackel: Blue Dun
Vinge: grått pollygarn

BENGT ÖSTES imitation av stor åslända, spent spinnerhona
Krok: 16 till 14
Bindtråd: Claret
Stjärt: bruna hackeispröt
Kropp: claret
Ribbing: guldtråd
Hacke!: Coch-y-bonddu
Vingar: ljusgrått pollygarn

Gråoliv och krämoliv dun. Om någon fluga är värd att betecknas som all-roundfluga så är det den krämfärgade som har ett stänk av oliv.

Mörkgrå dun efterliknar de tre mörka åsländearterna.

Eddi di Baggios fins dun efterliknar stor åslända. Vingar av pollygarn är mycket oämma men fordrar att de stabiliseras ordentligt vid inbindning för att inte vikas.

Parachute dun som har svart åslända som modell. Flugan har bundits av Bengt Öste och hacklet har lindats runt vingen istället för runt kroken, därav namnet.

Denna fluga efterliknar stor åslända i spinnerstadiet (hona). Med hjälp av ett hackel har Bengt stadgat pollygarnvingarna. En fin fluga i traditionella färger.

Av Tommy Bengtsson och Kenneth Boström 1977-79 ©

Till:
Del.1  Del.2  Del.3  Del.4  Del.5  Del.6  Del.7 
Del.8  Del.9  Del.10  Del.11  Del.12  Del.13 
Del.14  Del.15  Del.16  Del.17  Del.18  Del.19  Del.20  Del.21

  Läs historien och om männen bakom denna artikelserie

Rekommenderad läsning för de som vill lära sig mer
Fälthandböckerna:
Dagsländor i öringvatten
Nattsländor i öringvatten