Tilläggsartikel till serien
Sländor i öringvatten
Svenska flugan
Del 20.

Sävsländan
Av Kenneth Boström och Tommy Bengtsson

Även om sävsländorna inte har samma betydelse för öringen - och därmed för flugfiskaren - som dagsländor, nattsländor och bäcksländor är de definitivt inte utan betydelse. Under maj-juni, kan de ge upphov till fint nymf- och torrflugefiske. Här porträtterar vi sävsländor och visar hur imitationer kommer till vid bindstädet.

Sävslända, med sina typiska takliggande, obehårade vingar.

  Sävsländan löper betydligt mindre risk än dagsländor, nattsländor och bäcksländor att hamna i en öringmage. Förklaringen ligger dels i att honorna inte lägger sina ägg i vattnet, utan på växter som sticker upp ur vattnet eller hänger ut över vattnet, dels i att larverna förpuppas och kläcks på land. Sävsländorna exponerar sig således betydligt mindre för öring och annan fisk än många andra vattenbundna insekter.

  Efter parningen fäster honan uppemot 1000 bruna ägg i rader tätt intill varandra, så att de bildar fläckar med några centimeters diameter. Äggen kläcks efter en till två veckor och larven, som nu är en-två mm lång, faller ned i vattnet och sprids. Efter några dagar ömsar den hud och gräver ner sig i bottensedimenten.

  Den lever sitt tvååriga liv i gångar i bottnen ungefär på samma sätt som sjö- och åsländelarverna (Ephemera vulgata och E. danica) men till skillnad från dessa är den inte vegetarian utan äter med förkärlek mygglarver, maskar och andra bottenlevande kryp.

  Föredrar dybottnar

  Sävsländelarven finns i sjöar och dammar och i de lugnflytande åpartierna. Den lever på djup upp till 15 meter och är därmed, tillsammans med fjädermyggen, den insekt som finns längst ut från strandbrinken.

  Larven föredrar dybottnar och trivs även i organiskt förorenade vatten. Trots detta är sävsländan illa ute. I starkt försurade vatten minskar sävsländorna i antal; inte så mycket på grund av själva försurningen, som genom nästa led i denna, nämligen utfällningen av tungmetaller.

  Eftersom larven huvudsakligen lever som rovdjur får den i sig stora koncentrationer av tungmetaller - en allvarlig och tråkig konsekvens av försurningen. När pH kommer ner i värden kring 4,2 får även försurningen direkta effekter på sävsländan.

  I Sverige finns fem olika arter av sävsländan. Den vanligaste är Sialis lutaria och denna art finns över hela landet, även ovanför trädgränsen. Sitt namn har den fått av den miljö den lever i (latin lutum = dy).

  De andra sävsländearterna förekommer huvudsakligen i mellersta och norra Sverige. Det engelska namnet på familjen är alder-fly och syftar, liksom det svenska, på den miljö där äggen läggs (engelska alder = al).

  Efter det att larven är fullt utvecklad tar den sig upp på strandbrinken, där den gräver ner sig i jorden och förpuppas. Förpuppningen tar en-två veckor och kläckningen sker således på land, vilket gör denna fas av livscykeln ointressant för oss flugfiskare.

  När larven tar sig upp på land exponerar den sig däremot för öring och annan fisk. Den allmänna uppfattningen är att den förflyttar sig på botten in mot land, och att den kryper upp på stranden sent på kvällen eller under nattens tidiga timmar.

  Vid några tillfällen har vi emellertid sett ett helt annorlunda beteende. Bl a i Trollemölla har vi sett hur larven flutit eller simmat upp till ytan en bra bit från land, för att sedan mycket sakta simma in mot stranden, något som lockade upp fisk till ytan. Detta skedde under eftermiddagen och inte på kvällen.

  Klumpig flygare

  Nu är vi mycket osäkra på hur vanligt detta beteende är. Det vanligaste är säkert att de kryper på botten upp på land, men att de också kan ta sig i land simmande i ytan är självfallet av stort intresse för oss flugfiskare. De lockar upp fisk till ytan och kan därmed ge ett fint ytfiske med en nymfimitation.

  Vi ska därför återkomma med bind- och fisketeknik då det gäller nymfen, men först ska vi titta på den färdiga sländan och diskutera dess betydelse för flugfiskaren.

  Sländan är snarlik en nattslända genom att vingarna ser ut som ett hustak, men till skillnad från nattsländan har sävsländan ingen hårbeklädnad på vingarna. Frampartiet av sävsländans kropp, liksom dess huvud, är dessutom kraftigare än hos nattsländan. Dessutom är antennerna kortare än hos nattsländan.

  Flugfiskeentomologer har tillskrivit den olika betydelse som fiskföda. Enligt vår mening är det endast under speciella förhållanden som den har någon större betydelse som fiskföda. Dess levnadssätt gör ju att den inte behöver komma i direkt kontakt med vattnet.

  Sävsländan är emellertid en mycket klumpig flygare och vid kylig väderlek och snabba vindomslag kan den i större antal hamna på vattnet. Hamnar den på vattnet är den hjälplös och drunknar snabbt. Då detta inträffar, vilket inte är alltför ofta, kan man få ett mycket bra fiske.

  Nu behöver det inte heller finnas mängder av en insektsart på ytan för att den ska få betydelse för flugfisket. I maj-juni, då, sävsländan svärmar och då det inte finns lika mycket andra insekter på vattenytan som efter midsommar, kan en torrflugeimitation vara värd att prova även om sävsländor endast förekommer sparsamt på vattenytan.

  Ett gammalt traditionellt mönster av sävsländan heter Alder. Detta mönster binds både som torr7 och som våtfluga, Att det finns en våtflugevariant kan synas konstigt då den inte förekommer som vingad insekt under vattenytan. Att den likväl kan vara effektiv, tror vi måste bero på att den påminner om en kläckande nattsländepuppa, något som enligt vår mening de flesta traditionella våtflugemönster närmast efterliknar.

  Rackelhane

  Själva använder vi en tvåfärgad Rackelhane för att efterlikna sävsländan. Rackelhanen behöver väl ingen närmare presentation - den har ju blivit ett av de populärare mönstren för att efterlikna nattsländan.

  I stället för brunt pollygarn används svart garn för kroppen, och ljusbrunt och svart garn för vingarna. Vi använder krokstorlek 12.

  Även om torrflugan påminner mycket om en nattsländeimitation, så fiskas den helt annorlunda. Nattsländan är en mycket aktiv insekt och en god flygare och i samband med kläckning och äggläggning far den fram kors och tvärs på vattnet. Vi får därför' ofta ett bättre resultat då flugan draggar.

  Sävsländan är emellertid helt hjälplös sedan. den fallit ned i vattnet och följer med ström och vind. Möjligen kan den ligga och vrida sig i ytan. När vi fiskar med sävsländeimitation i strömmande vatten ska således flugan, liksom vid dagslände-torrflugefiske, inte dragga.

  Fiskar vi i sjöar och dammar ska sävsländeimitationen i princip inte tas hem utan ligga nästan helt stilla i vattenytan, förutom att man hela tiden håller linan sträckt på vattnet för att säkert kunna kroka fisken.

  När vi fiskar i stilla vatten med en imitation av den flytande sävsländelarven använder vi den teknik, som är så typisk för torrflugefiske i sjöar och dammar. Det gäller således att försöka räkna ut åt vilket håll fisken är på väg och sedan lägga larvimitationen ett par meter framför fisken.

  Imitationen av den vingade sävsländan fiskas på samma sätt i stillastående vatten. Även om larvimitationen är mycket stor brukar fisken ta den med en mycket lugn rörelse. Man bör inte vara för snabb med mothugg.

  Lever i gångar

  Teoretiskt sett skulle det löna sig att i dammar fiska med en förtyngd imitation av larven i april-maj, då fisken ofta går och bökar på botten. Huvudfödan vid denna tidpunkt på året är emellertid flicksländelarver, så därför lönar det sig bäst att fiska med en sådan imitation.

  Flicksländelarverria befinner sig hela tiden på botten till skillnad från sävsländelarven som lever större delen av sitt liv i gångar i botten. En viss tid på dygnet tar den emellertid sig upp på bottenytan för att söka sig till andra näringslokaler: Detta sker vid samma tidpunkt för alla sävsländelarver.

  Vid limnologiska undersökningar av sjöar i Skåne har man således funnit genom maganalyser, att abborrar under en bestämd tid på dygnet haft magarna fulla av sävsländelarver, medan annan föda dominerat under övriga delen av dygnet.

  Att larven förekommer på bottenytan endast en mycket begränsad tid varje dag gör, tillsammans med det faktum att vi har svårt att iakttaga när detta sker, det slumpartat att fiska med en förtyngd imitation av nymfen.

Av Kenneth Boström och Tommy Bengtsson 1981 ©

Till:
Del.1  Del.2  Del.3  Del.4  Del.5  Del.6  Del.7 
Del.8  Del.9  Del.10  Del.11  Del.12  Del.13 
Del.14  Del.15  Del.16  Del.17  Del.18  Del.19  Del.20  Del.21

  Läs historien och om männen bakom denna artikelserie

Rekommenderad läsning för de som vill lära sig mer
Fälthandböckerna:
Dagsländor i öringvatten
Nattsländor i öringvatten