|
Sländor i öringvatten del 3.
Vi har döpt den till brun
dammslända
Av Tommy Bengtsson och Kenneth Boström
Dagsländornas nymfer är anpassade
efter den miljö de lever i. De brukar, efter sin kroppsform,
indelas i fyra grupper. Utöver krypande nymfer finns det
simmande, krälande och grävande. I denna artikel skall vi titta
närmare på en simmande art som heter Cloeon dipterum (uttalas
kloeon dipptérum). Den har, så vitt vi vet, inte något svenskt
namn, så vi har döpt den till brun dammslända.
Brun dammslända är mycket
vanligt förekommande i södra och mellersta Sverige. Och är en av
de vanligaste dagsländorna i Europa. Den lever i dammar och
sjöar och i åarnas lugnvattensträckor. Nymfen har mycket små
krav på miljön. Man kan till och med finna den i fontäner och
andra mindre vattensamlingar, där temperaturen kan vara hög och
syrehalten låg. Med sina låga fordringar är den kanske den
lättaste dagsländan att ha i akvarium.
Hona i dunstadiet.
Hos en del honor dominerar den gröna färgen
men hos de flesta den bruna.
Sländans ägg kläcks mycket
snabbt och man kan under hela året finna nymfen bland
bottenväxtligheten. Den är en god simmare. Och om den blir
skrämd simmar den snabbt iväg för att plötsligt stanna upp och
orörlig sjunka till botten. Nymfens gälar är stora och alla utom
det sista paret är rörliga. I gälarna finns ett system av fina
rör, som tar upp syre ur vattnet. Syret transporteras ut till
kroppens olika delar genom ett system av rör som förgrenar sig
och blir allt finare. Samma rörsystem för bort den koldioxid som
insekten producerar.
Genom att gälarna vibrerar
sköljes en ström av vatten över kroppen, så att nymfen får
tillgång till syrerikt vatten även i stillastående
vattensamlingar. De nymfer som lever i åar får hjälp av strömmen
som förser nymfen med syrelikt vatten. Som en följd av detta
behöver nymfen inte vibrera med gälarna lika ofta som de nymfer
som lever i dammar.
Parningsduglig
hona. Framkanten på vingarna är svagt brunfärgad.
Nymfens färg och teckning
kan variera mycket starkt även mellan olika individer i samma
vattendrag. Dessutom förändras färgen vid varje hudömsning. En
dagsländelarv ömsar hud mellan 10 och 25 gånger. Den blir ljus
efter hudömsningen för att mörkna fram till nästa ömsning. Strax
före kläckningen förändras färgen och nymfen blir brunare.
Det tar vanligen ett år för
brun dammslända att utvecklas. Den börjar kläckas i maj-juni och
kläcks fram till oktober. De stora kläckningarna sker i juli och
augusti. Hur snabbt nymfen växer beror på vattentemperaturen.
Under vintern står den stilla i växten. Om våren är varm kommer
den att kläckas tidigt. I Storbritannien har man iaktagit, att
avkomman till de sländor som svärmat i början av säsongen, under
en varm sommar kläcks i september i stället för nästa sommar.
Det är mycket troligt att detta kan hända hos oss också.
Sommaren 1975, som var mycket varm, kan det mycket väl ha blivit
två generationer.
När nymfen skall kläckas,
flyter och simmar den upp till ytan. Efter att ha legat stilla
eller simmat omkring i ytan en kort stund, simmar nymfen ned och
klamrar sig fast Vid en vattenväxt eller en sten. Strax flyter
den upp igen. Proceduren upprepas ett antal gånger med allt
kortare intervall.
Nymfen av en
dagslända - brun dammslända - ligger i vattenytan med
vingsäckarna strax övanför ytan
Huden mellan
vingsäckarna har spruckit och vingarna börjar genast utvecklas.
Insekten har just
tagit sig ur nymfskalet. Det har nu gått 4-5 sekunder efter att
huden sprack. Lägg märke till att vingarna inte ännu är sträckta
och att stjärtspröten är korta.
Insekten saknar
det vaxlager som gör att den kan stå på ytan och kan därför inte
lyfta från vattnet. Denna hanne står med benen ned i vattnet. På
flugfiskespråk kallas den då "stillborn dun", vilket betyder att
insekten är dödfödd.
Hur själva kläckningen går
till framgår av bildserien ovan.
Insekten ligger i ytan så att vingsäcken sticker upp i luften.
Nymfhuden har en försvagning i en linje som sträcker sig utmed
mittlinjen av mellankroppen. Genom att bakkroppen pressas samman
stiger blodtrycket och huden rämnar. Nymfen sväljer vatten strax
innan, vilket gör att blodtrycket stiger ytterligare. Så snart
huden brustit börjar vingarna vecklas ut genom det höga
blodtrycket. Frank Sawyer har iaktagit att insekten hjälper till
med benen för att komma ut ur nymfskalet. Den färdiga insektens
ben, som är längre än nymfens, rätar ut sig och skjuter sländan
ut ur nymfskalet.
Den hane som kläcktes
saknade det vaxlager som skyddar den mot vatten, och som gör att
den kan stå på ytan. Benen sjönk därför igenom vattenytan och
insekten kunde inte lyfta. På engelskt flugfiskespråk kallas den
då "still-born dun", vilket betyder att insekten är dödfödd.
Vanligtvis står brun dammslända endast några sekunder på
vattenytan, innan vingarna sträckts tillräckligt för att
insekten skall kunna lyfta. Lägg märke till att stjärtspröten är
mycket korta på den hane som står i ytan! De pumpas ut först
sedan insekten tagit skydd i en buske eller ett träd. Detta
gäller för alla dagsländor, både honor och hanar.
Denna hona har
lyckats befria sig från nymfskalet. Den vänstra vingen var
emellertid punkterad strax ovanför basen så att när den pressat
ut vingarna en liten bit läckte kroppsvätskan ut.
På kontinenten har man
iaktagit att honor av brun dammslända ibland behåller sina ägg
efter parningen. Äggen utvecklas normalt, och honan lägger dem
inte förrän de skall kläckas. Man har även sett honor, som
behållit äggen tills de har kläckts och därefter lagt levande
nymfer på vattenytan. Om detta är vanligt i Sverige är osäkert.
Brun dammslända är mycket vanlig
Om man sätter sig på huk vid
kanten aven damm, kan man se nymfen röra sig i vegetationen och
på öppna sandbottnar. Sticker man ner en pinne i vattnet får man
se hur snabbt de söker skydd i vegetationen. Nymfen simmar
mycket snabbt men stannar i regel upp efter några decimeter. Har
man nerver nog att lägga spöt ifrån sig när de kläcks och fisken
vakar, kan man få se det fantastiska underverk som inträffar,
när nymfhuden spricker och en vingad insekt utvecklas.
Brun dammslända kännetecknas
som nymf av:
 1.
Slank kropp, 6-8 mm lång. Svart band och svarta ringar på
stjärtspröten. Enkla klor. Saknar bakåtriktade spetsar på
sidorna av bakkroppens sista segment.
2. Att mellersta stjärtsprötet är
lika långt som de yttre
3. Sju par gälar. Dessa är runda
och alla utom det sista paret är dubbla. 6:e gälparet, räknat
framifrån, är något mindre än det 7:e.
4. En distinkt svart fläck på
nedre delen av de mellersta och bakre benparens översta del.
Brun dammslända kännetecknas
som vingad insekt av:
 1.
Att den är 6,5-8,5 mm lång. Två stjärtspröt. Saknar bakvingar.
Enkla klor. Vingarna har i dunstadiet en blågrå färg.
2. Att tvärvenerna mellan de
främre, längsgående venerna inte sitter mitt för varandra.
3. Att det finns 3-5 tvärvener i
övre delen mellan de två främre, längsgående venerna.
4. Att hannens ögon är gulbruna,
låga och att de smalnar av vid basen. Vingarnas framkant är
bruna hos honorna.
Framvinge av
spinner hona. Lägg märke till de enkla, korta venerna i vingens
bakkant. I framkantens övre del finns mycket få tvärvener.
Tvärvenerna strax bakom den bruna framkanten ligger ej mitt för
varandra.
Av Tommy Bengtsson och Kenneth
Boström 1977-79 ©
Till:
Del.1
Del.2 Del.3
Del.4 Del.5 Del.6
Del.7
Del.8 Del.9
Del.10 Del.11
Del.12 Del.13
Del.14 Del.15
Del.16 Del.17
Del.18 Del.19
Del.20 Del.21
Läs historien och om männen bakom denna
artikelserie
Rekommenderad läsning för de som
vill lära sig mer
Fälthandböckerna:
Dagsländor i öringvatten
Nattsländor i öringvatten |
