Sländor i öringvatten del 4.

Trevligaste fisket med nymfen
när insekten kläcks
Av Tommy Bengtsson och Kenneth Boström

  I förra artikeln presenterade vi brun dammslända, en av de vanligaste dagsländorna i Sverige. Här visar vi hur du imiterar brun dammslända. Och hur du bäst fiskar med imitationen.

  Som vi nämnt i en föregående artikel är det viktigt att imitationen får rätt färg. När det gället färgen på torrflugan, är det färgen pä undersidan som skall imiteras eftersom fisken ser insekten underifrån. Färgerna pä ovansidan skiljer sig avsevärt från undersidans, som är ljusare och mattare. Om du fångar en slända, håller upp den mot ljuset och betraktar den underifrän,får du en god uppfattning av hur fisken ser den. Beträffande materialet till våra imitationer skall du inte låsa dig vid det som anges. I de flesta fall kan det ersättas med något ur din flugbindarlåda.

Vår egen imitation av nymfen

  Nymfen av en brun dammslända kan bindas antingen förtyngd eller icke förtyngd. På en förtyngd nymf byggs kroppen upp av koppartråd. En icke förtyngd nymf byggs antingen upp av bindtråden eller av kroppsmaterialet. Oberoende av vilken typ man väljer, binder man in 3 smala spetsar av strutsherl som stjärt. Efter att ha fäst guldfasanstjärtfibrerna och guldribbingen lindas kroppsmaterialet fram till krokögat där det fästes med bindtråden. Ribbningen lindas fram till meIlankroppen och fästes där. Vingsäckarna byggs upp genom att man viker fibrer av fasanstjärtfjäder fram och åter tills man fått en tillräckligt stor vingsäck.

  Vi använder strutsherl till stjärten, därför att detta material är mjukt och följsamt. Detta är speciellt viktigt när man imiterar en simmande nymf, som har hjälp av stjärtspröten när den simmar.

  Mycket begärliga

  Still-born (dödfödd) dun är beteckningen på de insekter som inte lyckas ta sig ur nymfhuden när de skall kläckas. De är mycket begärliga för fisken och lämpliga att imitera för fiskaren.

Egen imitation av stillborn dun

  En still-born dun binds på samma sätt som spinnern, vilket vi strax skall komma fram till, med undantag av stjärten. I stället för grävlingshår klipper du till ett olivbrunt hackel till en form av ett tomt nymfskal. Detta fästes med bindtråd vid krokböjen. Sedan binds den som en spinner fast materialet inte har samma färg.

  Spinnerhonan av brun dammslända binder vi i stort sett likadant som gul forsslända, vilken vi presenterade i Del.2. Fäst ribbingen och stjärtspröten. De senare skall spreta isär ordentligt så att de hjälper till att hålla flugan på rätt köl när den landar i vattnet. Stjärtspröten skall vara 1,5 gånger så långa som kroppen. Efter att ha dubbat polypropylenefiberna på bindtråden lindar du den runt krokskaftet till dess att det återstår 3-4 mm fram till krokögat. Linda därefter fram ribbingen i glesa slag och fäst den med bind tråden.

  Lika lång som kroppen

  Till vinge klipper du ett stycke vitt polygarn och några fibrer brunt dito. Vingen, som skall vara 2,5 gånger så lång som kroppen, lägges tvärs över kroppen och fästes med en 8:a. Pressa ihop garnet mellan tummen och pekfingret eller med en pincett, så att vingarna blir så flata som möjligt. För att stadga vingarna sättes en droppe vinylcement eller lack inne vid krokskaftet. Dubba bindtråden något tunnare än tidigare och linda fram förbi vingarna. Avsluta med whip finish och klipp vingarna till naturligt form. Varje vinge skall vara lika lång som kroppen. Det är viktigt att båda vingarna blir exakt lika långa. I annat fall kan flugan börja rotera i kastet och tvinna tafsen.

  Utöver våra egna imitationer har vi glädjen att kunna presentera några imitationer av brun dammslända som Stig Engström har bundit åt oss. Stig använder strutsherl för att efterlikna nymfens gälar. Observera att bistrålarna på herlens ena sida skall skrapas bort. Efter att ha bundit in stjärtspröten och fäst ribbingen samt ett strutsherl på vardera sidan av kroken, lindar du dubbingen fram till mellankroppen. Strutsherlen får löpa utmed sidorna och säkras med glesa slag av ribbingen. Efter att ha dubbat bindtråden byggs mellankroppen upp. Ett grått hönshackel fästes och klipps ned. Innan vingsäckarna binds in, skall fasanstjärtfjädrarna lackas två gånger med vinylcement.

  Bindningen av spinnern påminner om den teknik vi själva använder. I stället för vingar av polypropylene har Stig bundit en vinge av ett hackel som han tvingar ned i horisontalplanet med en 8:a. Hur en no hackle dun binds framgår säkert av bilden av den färdiga imitationen.

  Dålig torrfluga gav resultat

  Nymfen till brun dammslända lever på ett sådant sätt, att man kan räkna med att den utnyttjas som föda under större delen av året. Imitationen borde således inte kunna fiskas bara i ytan när insekten kläcks, utan även på bottnen när öringen söker sin föda där.

  Det trevligaste fisket med nymfimitationen är när insekten kläcks. Eftersom brun dammslända står ganska kort stund på ytan efter det att den befriat sig från nymfskalet, tar fisken den gärna som nymf när den är på väg upp till ytan eller då den ligger i ytan. Detta fiske utvecklades av den engelska advokaten G.E.M. Skues i slutet av förra 1800-talet.

  Han upptäckte, att öringen ibland ratade de insekter som fanns på ytan. Genom att han av tillfällighet fiskade med en dåligt bunden torrfluga, som efter några kast sjönk genom vattenytan, blev han klar över att fisken tog insekten strax under vattenytan. Skues band upp nymfer som var mycket glest hacklade och fiskade dem uppströms strax under ytan. Eftersom man kan se när fisken tar nymfen, kan man kroka den ungefär som vid torrflugefiske.

Nymfimitationens gång i vattnet vid fiske när brun dammslända kläcks

  Naturlig rörelse

  Ett liknande fiske kan praktiseras i dammar. Man fiskar då en icke-förtyngd nymfimitation. Tafsen skall vara infettad fram till den sista halvmetern. Efter att ha lagt ut linan låter man nymfen sjunka någon sekund. Genom att långsamt 'lyfta spötoppen får man imitationen att "simma" upp till ytan. Om man lyfter spöt med. små knyckar eller vibrationer får man en naturlig rörelse på nymfimitationen. Låt nymfen ligga kvar en kort stund i ytan genom att hålla linan sträckt. När du sedan sänker spöspetsen och tar hem löslinan sjunker nymfen några decimeter. Nymfen fiskas mest effektivt när den är på väg upp till ytan och då den ligger i ytan. Upprepa proceduren utan brådska. Eftersom imitationen fiskas långsamt, krävs det att man är mycket uppmärksam på vattnet kring nymfen för att ha en chans att kroka fisken.

  Genom att man tar hem linan med spöt i stället för med linhanden får man bättre kontakt med imitationen och krokar fisken lättare. Fisketekniken illustreras på teckning. Med denna teknik har åtskilliga fiskar låtit sig luras i Björkadammen i Skåne. I början av 70-talet var brun dammslända mycket vanlig i denna damm.

  Tekniken att fiska förtyngda nymfimitationer på lite djupare vatten har utvecklats i de kristallklara, engelska kalkströmmarna. Målet har varit, att locka öringen till hugg. under de perioder då inga insekter kläcks och  öringen söker sin föda på botten av ån.

  Kan inte se den

  En förtyngd imitation av nymfen ka.n säkert fiskas på detta sätt. Problemet är, att våra åar, i regel inte har så klart vatten att vi kan se fisken när den går och äter på botten. När den äter bottenföda i våra dammar, kan vi definitivt inte se den. Förutsättningarna för detta fiske är således inte de bästa tänkbara. Genom att fetta in tafsen kan man, i bästa fall se när öringen suger i sig imitationen så att man kan kroka den. Detta fiske är mycket svårt och dessutom en smula tråkigt, då man inte vet var man har fisken.

  I dammar når man säkert bättre resultat om man låter imitationen sjunka till botten och därefter tar hem 2-3 dm av linan i taget med snabba ryck. Fisken krokar härigenom sig själv. Frågan är om detta fiske, som i regel bedrivs tidigt om våren, inte lämpar sig bättre med någon större imitation, t ex en imitation aven flicksländelarv. I de flesta dammar utgör dessa sländor en stor del av födan under våren. Vid detta fiske används ofta sinktip-lina eller sjunklina. Tekniken har stora likheter med. spinnfiske, därmed inget ont sagt om spinnfiske, men frågan är om man inte har större utbyte av att sitta hemma och binda några flugor och skjuta upp fiskepremiären till dess att insekterna börjar kläckas.

Vår imitation av dun

  Lättåtkomligt byte

  Eftersom brun dammslända står mycket kort tid på ytan innan den flyger iväg, har man inte alltid framgång när man fiskar den som dun. Alla sländor klarar emellertid inte kläckningen. De som ligger kvar i ytan är ett lättåtkomligt byte för fisken. Det blir därför . ofta ett gott resultat när man fiskar imitationer av stillborn dun. Dessa fiskas som torrflugor. Om det inte blåser kan man ge den en liten rörelse med spötoppen.

  De flesta arter imiteras effektivast i spinnerstadiet, efter parning och äggläggning. Honan blir då liggande "spent" på ytan. Under sommaren, när de flesta arter svärmar på kvälllarna, kan det vara svårt att se imitationen när den ligger platt på ytan. Spinnerimitationen kan därför förses med en tuss vitt polypropylenegarn som får sticka rakt upp mellan vingarna. Under för- och eftersäsongeen då de flesta dagsländor svärmar mitt på dagen, är det lättare att fiska med imitationer av spent spinner-honor.

Mönsterbeskrivning av våra egna imitaitoner

Nymfen
Krok: Partridge 4X fine down eye nr 14 och 16
Bindtråd: ljusbrun
Stjärt: 3 smala spetsar av ljusbrunt strutsherl
Ribbing: tunn guldtråd
Bakkropp: några fibrer från guldfasan
Mellankropp: fiber ur guldfasanstjärt

Stillborn dun
Krok: Partridge 4X fine down eye nr 16
Bindtråd: oliv
Stjärt och halva bakkroppen: brunoliv hackel
Ribbing: ljusbrunt silke
Kropp: svagt olivbrun polypropylene-dubbing
Vingar: grått polypropylenegarn

Spinner
Krok: Partridge 4X fine down eye nr 14 och 16
Bindtråd: ljusbrun
Stjärt: 2 fibrer av ljust grävlinghår
Ribbing: ljusbrun polypropylendubbing
Mellankropp: brunoliv polypropylenedubbing
Vingar: vitt pollygarn med några bruna fibrer i framkanten av vingen

Stig Engströms imitationer av brun dammslända

Mönsterbeskrivning av Stig Engströms imitationer

Nymfen
Krok: Mustad 9671 nr 16 och 9578A nr 14
Bindtråd: grön
Stjärt: brun Mallard
Ribbing: guldwire
Bakkropp och mellankropp: mörkgrå oliv dubbing av bäver
Gälar: strutsherl som är strippade på ena sidan
Vingsäckar: sidofjäder från fasanstjärt.
Hackel: grått hönshackel

No hackle dun
Krok: Partridge 4X fine nr 16
Bindtråd: oliv
Stjärt: grått tuppfjäderhackel
Kropp: brunoliv minkdubbing
Vingar: grå gräsand

Spinner
Krok: Partridge 4X fine nr 16
Bindtråd: gul
Stjärt: blekoliv tuppfjäderhackel
Kropp: guloliv minkdubbing med inslag av brunröd dito
Vingar: grått dun-hackel

Av Tommy Bengtsson och Kenneth Boström 1977-79 ©

Till:
Del.1  Del.2  Del.3  Del.4  Del.5  Del.6  Del.7 
Del.8  Del.9  Del.10  Del.11  Del.12  Del.13 
Del.14  Del.15  Del.16  Del.17  Del.18  Del.19  Del.20  Del.21

Läs historien och om männen bakom denna artikelserie

Rekommenderad läsning för de som vill lära sig mer
Fälthandböckerna:
Dagsländor i öringvatten
Nattsländor i öringvatten