Sländor i öringvatten del 6.

 Röd strömslända efter Skues originalmönster
Av Tommy Bengtsson och Kenneth Boström

  Röd strömslända, som vi introducerade i förra artikeln, är vanlig både i svenska och engelska vatten. G E M Skues hade den som förebild till sin mycket populära Orange Quill som efterliknar både hona och hane i spinnerstadiet Imitationen på bilden är uppbunden efter hans originalmönster. En del av hans flugor finns bevarade på Flyfishers Club i London, så man vet hur han band sina flugor.

Skues' imitationer av nymf och spinner..

Mönsterbeskrivningar på G E M Skues imitationer
Nymf
Krok: 13 eller 14 down-eyed round bend
Bindtråd: varmt orange. (Pearsalls nr. 19)
Hackel: mörkt men tydligt blått hönshackel - så dunigt som möjligt - två slag
Stjärt: tre mörka fibrer från hönshackel - korta
Kropp: kohår med färg som torkat blod, spunnet tjockt -  nymfen är i sig själv tjock och inte tillspetsad som andra nymfer (t ex Baetisnymfer)

Spinner (Orange Quill)
Krok: 13 eller 14 down-eyed round bend
Bindtråd: varmt orange
Hackel: Red Cock
Stjärt: Red Cock
Kropp: orange kondorherl (eller substitut)
Vinge: stare

  Även nymfen är bunden med den teknik och det material som han använde. Skues var pionjär på nymffiske och blev hårt åtsatt av konservativa torrflugefiskare. Hans ideer om nymffiske i ytfilmen eller strax där under när insekter kläcktes byggde på naturiaktlagelser. Och hans syn på nymffisket - som ett komplement till torrflugefisket - delas säkert av de flesta flugfiskare i dag.

GEM Skues lät sig inte gärna fotograferas.
Detta foto är ett av de få som finns av honom.

  Så här binder du nymfen enligt vår metod

  Börja med att linda krokskaftet med brun bindtråd. Bind därefter in tre fibrer av brun Mallard som stjärt vid krokböjen. Se till att de spretar isär lite.

Se bindbeskr. bild t.h

  Fäst guldribbingen vid krokböjen (1). Dubba nu bindtråden; med mörkbrun kanindubbing och linda fram till där mellankroppen ska börja. Linda ribbingen 6-7 varv fram till mellan kroppen och bind ner den med bindtråden (2).

  Fäst en 3-4 mm lång tuss av guldgult polypropylene-garn med bindtråden så att den står rakt upp på den blivande mellankroppen (3). Linda bindtråden tillbaka till bakkroppens början. Dubba igen och linda fram till strax före krokögat utan att linda ner. polypropylene- tussen (4).

  Klipp några fibrer ur en mörkbrun kalkonfjäder, som ska utgöra vingsäckarna, och bind in med en åtta på samma sätt som du binder in en polypropylenevinge på spinnern, alltså tvärsöver mellankroppens början. Linda huvudet så att bindtråden pressar kalkonfjädern bakåt och får den att ligga som ett V längs efter sidorna på mellankroppen. Avsluta med knut och lacka huvudet (5 och färgbild).

  Dun...

  Binder du på vanligt vis som en hacklad torrfluga med vingar (färgbild). Alternativen no hackle modell.

  Still-born dun...
Se bindbeskr. bild t.h

  Binder du på samma sätt som spinnern med undantag av stjärten och vingarna. l stället för att använda tre buntar brunt hacket klipper du ett mörkbrunt hackel till form av ett tomt nymfskal enl (1) och binder in det vid krokböjen. Låt gärna ena vinghalvan ligga riktad snett bakåt. Detta är dock inte nödvändigt. I övrigt se (2-3).

  Spinner...

  Binder du som gul forsslända (artikel). Fäst bindtråden och linda bakåt till krokböjen. Bind in tre buntar brunt hackel som stjärtspröt. Fibrerna i varje bunt fästes till varandra med lite vinylcement. Stjärtspröten ska vara 1 1/2 gång kroppens längd. Fäst en bit rött bindsilke som ribbing och dubba bindtråden med polypropylene-blandningen. Linda framåt till 3-4 mm från krokögat. Följ efter med ribbingen.

  Till vinge klipper du ett stycke vitt polypropylene-garn ca 2 1/2 gång kroppens längd. Vingen läggs tvärs över kroppen och fästes med en 8:a av bindtråden. För att vingarna ska bli så flata som möjligt, pressar du ihop garnet mellan tumme och pekfinger. Stadga vingarna med en droppe vinylcement eller lack inne vid krokskaftet. Därefter dubbar du något tunnare och lindar fram förbi vingarna. Avsluta med en knut, klipp vingarna till naturlig form och längd. Längden på varje vinghalva ska vara lika med kroppens längd. Obs. var noga med att vingarna blir lika långa, annars kan flugan börja rotera och tvinna tafsen under kastet.

Egen imitation av spent-spinner

  Bäst i spinnerstadiet

  Nymfen av röd strömslända är besvärlig att imitera och fiska. Den lever bland växterna i bottenregionen. Fisken har troligen inte stora möjligheter att stifta någon närmare bekantskap med den i detta läge. Däremot visar fisken stort intresse för denna art när insekten ligger i vattenytan och kämpar med våldsamma rörelser för att ta sig ur nymfskalet. Att imitera dessa rörelser låter sig tyvärr inte göras. När det är relativt kallt väder, och insekten behöver längre tid för att kläckas, har vi med viss framgång använt den nymfimitation vi har gett en beskrivning av. För att göra imitationen rörligare kan man binda in mjuka fjäderstrålar av Mallard eller rapphöna som ben.

  Vi brukar fiska nymfen i ytan, hängande på pollytussen som fettas in. Den fungerar då som en flytväst på nymfen.

  Som vi nämnde är det nog sällsynt att fisken tar nymfen annat än då den kläcks. Men ingen regel utan undantag. Vid fiske med Preben Torp Jacobsen och Ove Nielsen i Binderup på Jylland, har vi sett fisk ta strömsländenymfer på botten. I denna klara kalkström kan man se hur öringen går in och ruskar om i växterna med kraftiga rörelser. Sedan simmar den nedströms och plockar upp de nymfer som tappat fotfästet och förts med strömmen. Det är vid dessa tillfällen man använder en förtyngd imitation av nymfen. En förutsättning är, att man ser vad som händer vid botten. Det krävs god iakttagelseförmåga och stor skicklighet för att lägga ut nymfen i rätt ögonblick. Den ska sjunka ned bland de nymfer som öringen skakar loss från växterna.

Våra egna imitationer av nymf och dun.

  Värt ett försök

  De flesta svenska åar lämpar sig inte för detta fiske, då man inte ser öringen när den söker näiring på botten. I klara eller grunda åar kan det vara värt ett försök, om man ser fisk som går och bökar bland växterna.

  Det återstår många experiment att göra när det gäller fiske med BWO. De som känner sig manade är välkomna att höra av sig och berätta om sina erfarenheter av fiske med röd strömslända.

  När det gäller fiske med dun är detta avhängigt om det är svalt väder eller ej. Om det är svalt tar det längte tid för sländorna att få vingarna flygklara så all de kan lätta från vattnet. En glest hacklad eller en no hackle modell av torrnugan tycks vara det effektivaste. Då vädret är varmt, lyfter sländan snabbt från vattnet, när den tagit sig ur nymfhuden, och öringen får svårigheter att ta den. Fisken tycks gå över till att äta endast de exemplar som fortfarande har en del av bakkroppen i nymfhuden, eller de som i sin kamp att ta sig ur nymfhuden har misslyckats, och ligger med vingarna utslagna i vattnet. Så kallade still-born dun.

  Man kan nog därför påstå att fiske med still-born dun är en effektiv torrflugemodell när röd strömslända kläcks.

  Gamla öringarna

  Liksom de flesta andra arter är den bäst att imitera i spinnerstadiet. Effektivaste fisket har man i början och i slutet av spinnerfallet på vattnet. Det är då som man har störst möjlighet all lura de gamla öringarna, som i sin iver blir mindre uppmärksamma på omgivningen. Då det ligger ett stort antal spinners på vattnet brukar man märkligt nog ha mindre chans att fisken ska ta imitationen.

  Om man binder imitationer med vingar av hackel kan det vara svårt att se dem på vattnet i skymningen. Man kan binda in en liten tuss vitt polygarn mellan vingarna, som på nymfen fast lite längre, för att lättare kunna se den.

  Mönsterbeskrivningar på våra egna imitationer

Nymfen
Krok: Partridge 4 x fine nr 12 och 14
Bindtråd: brun
Stjärt: tre fibrer av brun Mallard
Ribbing: tunn guldtråd
Bakkropp och mellankropp: mörkbrun kanindubbing
Vingsäck: mörkbrun kalkonfjäder och en tuss guldgul polypropylenegarn

Dun
Krok: Partridge 4 x fine nr 12 och 14
Bindtråd: ljusbrun
Stjärt: brunolivt hackel
Ribbing: tunn guldtråd
Kropp: dubbingblandning av lätt ljusbrun och oliv polypropylene, 1/2 - 1/2
Vingar: grå hönshackelspetsar Hacke/: brunoliv

Egen imitation av still-born dun

Still-born dun
Krok: Partridge 4 x fine nr 14 och 16
Bindtråd: ljusbrun
Stjärt och halva bakkroppen: mörkbrunt hackel klippt till form av ett nymfskal
Ribbing: tunn guldtråd
Mellankropp och resten av bakkroppen: dubbing som för dun
Vingar: grå polypropylenegarn

Spinner
Krok: Partridge 4 x fine nr 12 och 14
Bindtråd: brun
Stjärt: tre buntar brunt hackel
Ribbing: rött bindsilke
Kropp: dubbingblandning av polypropylene 1/4 brun, 1/4 mörkbrun, 1/4 orange och 1/4 röd
Vingar: vitt polypropylenegarn

Av Tommy Bengtsson och Kenneth Boström 1977-79 ©

Till:
Del.1  Del.2  Del.3  Del.4  Del.5  Del.6  Del.7 
Del.8  Del.9  Del.10  Del.11  Del.12  Del.13 
Del.14  Del.15  Del.16  Del.17  Del.18  Del.19  Del.20  Del.21

Läs historien och om männen bakom denna artikelserie

Rekommenderad läsning för de som vill lära sig mer
Fälthandböckerna:
Dagsländor i öringvatten
Nattsländor i öringvatten